Bodil Malmsten

Trängsel i huvudet


Jag har så mycket jag vill skriva här, men det är som alltid när det blir för trångt, kaos, allihop i en hög och de bästa idéerna hamnar underst och det är ändå aldrig de bästa idéerna som blir de bästa texterna.

Någonting kommer att komma, jag vet det, jag vet bara inte när.
Jag kanske tar något som redan finns.
Som det här från 2005:

Vilse är mitt sätt att komma dit jag ska.
En gång på väg från Stockholm till Finistère tog jag fel avfart på Autobahn och hamnade på en gågata i Hamburg mitt i en demonstration mot genmanipulerad majs.
En gång blev jag tagen av polisen i Lund för att jag körde för sakta på gågator och vändplatser. Poliserna hade följt efter mig i en timme för att bedöma om de behövde kalla på förstärkning innan de slog till.

Det här med lokalsinne, det är ju ett lokalsinne som styr när man åker åt ett håll och ett helt annat när man åker tillbaks.
Att komma från där man kommer ifrån är en helt annan sak än att åka tillbaks från motsatt håll.
En rondell är inte samma rondell när man kör i motsatt riktning mot förra gången, allting är tvärtom.
Byggnaderna vid sidan av vägen är inte på samma sida som förut, allting är förskjutet, fel.
Höger är inte höger, vänster är inte åt vänster, ingenting stämmer.
Jag vet aldrig hur det kommer att sluta och var. Det är som livet och inget att göra åt.

Inlagd 12/4/2014, kl 08:07 | Bodil

SÅ GÖR INTE JAG

bild
SÅ GÖR JAG står det men det gör jag inte för jag kan inte skriva, har glömt hur det gick till.
Jag är en som skriver, det är min identitet och när jag inte kan skriva finns jag inte.
Det står en vålnad vid mitt tangentbord, ett spöke, en förtätning av intighet.

Inlagd 11/29/2014, kl 03:02 | Bodil

Blir galen på (känsliga personer varnas)

bildbildbildbild
Jag blir vansinnig på falsk post, reklambrev som låtsas vara riktiga brev och som verkar ha riktiga frimärken och handskriven adress.

Så tittar jag närmare, det ser ut som ett personligt brev, kuvertet är rött, någon vän som är ute i god tid med julkorten, men så upptäcker jag att det inte är ett äkta brev, den handskrivna adressen är tryckt och frimärket är inte ett riktigt frimärke, den här gången är det Svenska Postkodlotteriet som är ute för att lura och bedra, inte bara mig och andra adressater, utan också min brevbärare (som jag älskar) för att han måste bära runt med det och dela ut för att skyltarna med INGEN REKLAM gäller bara för det som är uppenbart reklam.

Om Svenska Postkodlotteriet inbillar sig att de kan idiotförklara mig/oss med sina fuskbrev med låtsashandskriven adress och numret på lägenheten och falskt frimärke är det dags att byta inbillning.
Lägenhetsnumret! Vilka register har Svenska Postkodlotteriet fritt fram att rota i för att få tillgång till och skriva ut numret på min lägenhet på kuvertet som jag kastar i pappersinsamlingen utan att tänka mig för, det är alltid offret för övergreppet som ska tänka sig för, och nu kan de proffsbrottslingar som härjar i vårt hus bara trava in och ta min iMac med alla mina oskrivna böcker, mina böcker och en akvarell som föreställer Tom Waits.

Även om svenskar är chockerande flata inför allting som är fel, bara suckar och gnäller typiskt, ändå, även om svenskar inte säger ifrån - det kan väl inte vara bara jag som blir galen på den här falskpostbombningen av sluga organisationer som Svenska Postkodlotteriet?

Vore det 1917 i Ryssland eller 1789 i Frankrike skulle det bli revolution, det skulle bli folkuppror mot de falska breven, giljontiner skulle dammas av, huvuden i Svenska Postkodlotteriet skulle rulla som rödkål från och med nu och fram till Tjugondag Knut.

Men ser man det så är det kanske ändå bra att vi är så mesiga i Sverige?

Inlagd 11/27/2014, kl 07:44 | Bodil

Plastpåsarna

bild
Kommer inte ihåg varför isbjörnen som behöver räddas får representera allt som måste räddas men gjort är gjort.
Vi måste rädda isbjörnen, nordpolen, hela jorden och de flesta av människorna.

När jag bodde i Frankrike fick jag veta att Korsika har förbud mot att kasta plastpåsar i havet.
Korsika!
Som gäller för att vara en sådan rövarö.
Länder som infört restriktioner, förbud, krav på att plasten ska vara återvinningsbar och så vidare är bl a
Danmark
Irland
Italien
Frankrike
Haiti
Quebec
Bangladesh

Sverige då?
Var är Sverige, jag hittar inte Sverige på den rättrådiga plastpåselistan från franska Wikipedia där uppgifterna om hur världens länder hanterar les sacs plastics finns, när sjönk Sverige från överst på listorna till att inte ens vara med, när hände det?
bild

Inlagd 11/19/2014, kl 09:59 | Kritik

Jag älskar att städa

bild
Hade jag kunnat göra rutavdrag för alla timmar jag städat och städar hade jag varit rik.
Inte för att jag förstår hur det skulle gått till.
Jag skulle ju först varit tvungen att fakturera mig själv för städtimmarna, lägga på moms men först ta reda på om det är momsplikt för städjobb, sedan fixa det där med rutavdraget som jag inte alls vet hur man gör för att få det, vilka blanketter som krävs och hur de ska fyllas i, och till sist betala mig själv för städningen och bli rik.
Att resonemanget inte går ihop är ännu ett bevis på min livslånga oförmåga att bli rik.

En gång var jag rik i två år.
Det här var på den tiden man kunde bli rik på en normal roman, det var innan man var tvungen att skriva tio böcker på raken med samma försupna poliskommissarie med samma säregna musiksmak och bristfälliga privatliv. Eller självutlämnande romaner om ens vidlyftiga sexualliv om man var kvinna eller bara utlämnande typ Knausgård.
Jag skrev en normal roman och blev rik, jag var ung, jag såg bra ut och fick bekräftat vad man måste ha varit med om för att förstå.
Att det är bättre att vara rik och se bra ut än att vara fattig och ful.

Inlagd 11/15/2014, kl 05:43 | Bodil

November

bild
Novembervänner. Finns inte så många. Jag är en. Det behövs bara en.
Jag är ingen novembervänsorganisation. Alltså - mig kan ingen organisera om.
Jag säger det för att jag ser hur det organiseras om omkring mig och hur trötta mina vänner är, de som jobbar i organisationer där det organiseras om helt besinningslöst hela tiden.
Mina vänner orkar knappt med sina jobb för att de måste hänga med i alla omorganisationerna.

Omorganisationer som sker uppifrån fungerar inte.
Bara den som vet hur organisationen fungerar på markplanet vet vad som behöver organiseras om och vad som fungerar som det är.
Ändå organiseras det om uppifrån oavbrutet.

Bara för att jag är en organisation som bara består av mig, betyder det inte att jag inte vet hur det går till annorstädes.
Annorstädes? Väldigt ålderdomligt ord, men jag kommer inte på något bättre. Jag är väl ålderdomlig, men har yngre vänner, vänner i alla åldrar som jobbar i organisationer där det tokorganiseras om så att inte ens de som satt igång omorganisationerna kan hålla reda på vad det är som gäller.
bild

Inlagd 11/14/2014, kl 10:47 | Bodil

Sjukhus


Varför heter det sjukhus om det är meningen att man ska bli frisk där?

Tarmvred igen.

Det bästa med akut sjukdom är ambulanspersonalen. Om ambulanspersonalen styrde Sverige skulle tågen rulla, skolorna vara toppklass och vården utan kritik.

Nästan 7 timmar en vardagkväll på akuten och alla jämrar sig lika mycket som jag.

Friska människor säger ibland "det önskar jag inte min värsta fiende".
De har antingen aldrig varit sjuka eller har inga värsta fiender värda namnet, friska människor fattar ingenting.
Jag vet för att jag har varit en.



Inlagd 11/12/2014, kl 07:40 | Bodil

Hittade en gammal text som innehåller allt


Det gäller att vara varse det som är. Att lägga märke till det, att märka ut i sitt medvetande det som i varje ögonblick aldrig har funnits förut.

Förvånad över ljuset, hur det skiftar, att det skiftar - att aldrig ta någonting för givet.
Kroppen, huvudet och hjärtat, fötterna, magen, miraklet som är en mänsklig kropp, de kilon som utgör min fysiska tyngd - att alltihop finns.

Att det är möjligt.
Att vad som helst kan hända, att det oväntade ännu inte hänt.

Allting sker för första gången, det är alltid den första dagen, det första barnet, den första kärleken.

Vi har aldrig gjort det förut.
Ingen har det.

Allting är nytt.
Havet är nytt varje dag och himlarna.
Att vara död är att inte längre vara här.

Jag är här.

Inlagd 11/8/2014, kl 10:27 | Bodil

Alla Helgons Helg är över

bild
Jag ville skriva om alla mina helgon, mina människor som hållit mig vid liv det här året. Jag ville räkna upp dem en och en, namn och personnummer, längd och specifik vikt, deras respektive goda handlingars obeskrivlighet och att om alla på hela jorden vore som mina människor och jag också skulle det inte sitta tiggare var tionde meter i en av världens mest priviligierade världsdelar, världsdelen Sverige.
Men jag fick inte ihop det.
Lika bra det, det hade ändå blivit för privat, namesdropping och internt.



Inlagd 11/3/2014, kl 12:07 | Verkligheten

The Bertil Theme


Jag tänker på Björn Isfält, Sveriges störste filmmusiker genom tiderna, Björn Isfält som gjorde musik till mina första barnprogram i TV och
till En kärlekshistoria av Roy Andersson.

Att jag väljer En kärlekshistoria, The Bertil Theme den här allhelgonahelgen beror på att en av alla mina otroliga vänner som höll liv i mig från oktober 2013 och till nu, heter Bertil.
När jag inte kunde äta någonting, inte ville ha någonting, det gick inte, jag vägde ingenting, men då kom Bertil med ostkaka från Hötorgshallen och små fina köttbullar, värmde i mikron, lade upp på två fina små fat och serverade mig där jag satt som en mumie vid matbordet.
Och jag kunde äta upp det.
Jag åt upp.
Bertil är en av mina vänner som såg till att jag inte dog, jag har känt honom alltid och kommer aldrig att okänna honom så länge jag finns.

Inlagd 11/2/2014, kl 10:17 | Sverige

ALLA HELGONS DAG

bild
En av mina otroliga vänner, en av dem som hållit liv i mig sedan oktober 2013, är han som jag kallar filmskribenten.
För att han är filmskribent, skribent inte kritiker eller recensent, han bryr sig lika mycket om stilen i det han skriver som det han skriver om.
Han är en briljant stilist och i och med det tydlig, man vet var han står, vilka filmer som han föredrar och vilka han inte gillar.
Mina tv-serier om korrupta poliser och FBI-agenter, våldsbenägna psykopater på båda sidor om lagen, ser han inte frivilligt, det vill säga han ser dem inte.
Men hör mig när jag säger att det är det fiktiva råa våldet, hur dåligt våldet än är, som är det enda som rår på döden, därför måste jag se serierna med de våldsbenägna psykopaterna och det gör jag.

Filmskribenten är en av de otaliga vänner (och närmaste släktingar) som tagit mig igenom det senaste året, som hjälpt mig med allt som jag inte kunde be om för att jag var för sjuk.
Jag hade kommit hem från sjukhuset, vi satt i rummet, jag med ryggen åt pentryt för det är en ventil under taket där som alltid är svart och full av luddigt fett, han satt mittemot mig.
Jag orkade inte prata, han berättade om filmer och livet, kanske Cannesfestivaler, vad vet jag, jag var liksom inte där.

Och plötsligt får han syn på den vidriga ventilen. Det där fixar jag, säger han och frågar om jag har en stege. Jag kan bara peka mot bakom en gardin där stegen var sist jag såg den.
Han tar fram stegen, det är en hög stege, det är högt i tak hos mig, jag bor i ett gammalt gårdshus från sekelskiftet 1800-1900-tal.
Han ställer stegen under ventilen, jag hör honom göra det, jag kan inte vända mig om, jag kan inte se det, jag hör hans steg på stegen och hur han gör någonting för att efter genomförandet av det gå nerför stegen igen. Fälla ihop den, ställa tillbaks bakom gardinen och säga att det var ingenting.
Nu törs jag vända mig om.
Ventilen är vit som en snödriva, nu är det hösten 2014, det regnar, vi ska gå ut och gå under våra paraplyer, han följer mig alltid till apoteket och bär hem mina apoteksvaror trots en benägenhet för ryggskott som han har.
Det är Alla Helgons Dag.

Inlagd 11/1/2014, kl 02:02 | Bodil

Don´t explain

bild

JESSICA:
/Ung tjej från TRYCK STJÄRNA, min pjäs som gick på Dramaten 2005, Jessica har problem med kvinnorollen.
Och skulle hata om någon sa att hon har problem med kvinnorollen./


"Jag rakar benen.
Inte just nu.
Just nu gör jag ingenting.
Väntar.
Väntar och väntar.
Egentligen vill jag bara springa ut och slå och bita i något stort och hårt, tugga jord.
Flytta hemifrån, flytta ut i skogen, springa som ett djur, en varg ute i Tumbaskogarna.
Men jag är ju kvinna så det gör jag inte.
Kvinna – vilket jävla fult ord.

Kvin-na... kvinn-or... Kvi-no-nor
Som säger att man rakar benen för att behaga män!
Jag rakar inte benen för att behaga män, vad är det att behaga?
Jag rakar benen för att jag hatar att ha hår på benen.
Det är jag som hatar det, det är ju mina ben.
Bara för att det är naturligt är det inte rätt.
Om det var för värmen skulle eskimåer vara dom hårigaste, men det är dom inte.
Feta men inte håriga.

Dom flesta jag känner rakar benen.
Dom som inte rakar benen känner inte jag.
Raklödder för kvinnor är dubbelt så dyrt som raklödder för män.
För att kvinnor är dubbelt så dumma som män. Dubbelt så dumma och dubbelt så villiga att bli lurade.
Offer, offer och offer, synd om för allting, offer för män.

Dom där stackars kvinnorna.
Sitter och lipar på löpsedlarna, snyftar och gråter och är synd om, på TV, överallt. Vinner på att spela förlorare, stackars stackars bla bla bla.
Kvinnor - dom är bara offer med hål överallt.

Det ska vara så givet att kvinnor ska ha lika mycket betalt som män.
Om det är så jävla givet - varför har dom inte det då? Lika lön för lika arbete - har dom det?
Mamma sliter som en iller, hon jobbar jämt, men har hon lika mycket betalt som Conny som spränger väg på västkusten?
Har hon det? Har hon?
Feminister!
Och så kan dom inte ens fixa så kvinnor har lika mycket betalt.

- Se inte så sur ut.
Nämen titta!
Du är ju riktigt söt.-

Var sån, gör så.
Var som dom andra, fika bra.
Var personlig, var dig själv. Håll med.
Visa brösten.
Se glad ut!
Se ut."

Don´t explain, den vackraste sången om det värsta kvinnooffret, mannen bedrar kvinnan, han behöver inte förklara bara han kommer tillbaka, don´t explain rimmar med pain, bara Nina Simone kan sjunga Don´t explain med sådan värdighet att till och med Jessica skulle lugna ner sig lite.
Men bara lite.

Inlagd 10/31/2014, kl 12:23 | Kvinnor och män

Dagens politiska predikan

bild
Bara för att jag inte skriver om riskkapitalisterna, om Ukraina, om Ebola, om företagskultur eller bara kultur - är det sant att kulturministern är troende rojalist eller är det bara en vandringssägen, en urban legend bland hipsters i innerstäder? - bara för att jag skriver om ytlighet, eau-de-toilette och lägger ut mina hårda bud vad gäller skrivandet, innebär inte att riskkapitalisterna, Ukraina, Ebola eller kulturerna försvinner!
De finns.

Men är det inte VÄLDIGT tyst om riskkapitalisterna?
Har de bestämt sig för att skattskriva sig i Sverige, där de bedriver sin verksamhet i vård, skola, omsorg, är riskkapitalisterna upptagna med att odla sina samveten som hittills slumrat eller sitter de och smider dunkla ränker på Jersey, Caymanöarna eller i Luxemburg?

En gammal text från Det är fortfarande ingen ordning på min papper, gammal men inte inaktuell.

SKULD & SKAM

Det är för mycket skuld och skam i Sverige, sägs det.
För lite, säger jag.
Och att det är fel svenskar som skäms.
För fel skuld
.

Det ska vara vår svenska natur, vår folksjäl som gör oss benägna åt att känna skuld och skam - det gäller oss normala skattebetalare, ordentliga personer som inte låter räkningarna ligga tills långt efter nästa kvartal.
Som ger en tjugokronorssedel till en tiggare då och då.
Inte varenda tiggare, om man inte är förmögen så går det inte.
Jag känner en förmögen som har ett särskilt konto och växlar allt sitt cash i tjugokronorssedlar och ger varenda tiggare på vägen till Hemköp och Coop.

För oss som känner skuld för andra har det dåligt medan att vi har det bra, varmvatten i kranarna, dricksvatten, tak, väggar och golvvärme i duschrummet, någon tjugokronorssedel kan vi avvara, skänka en slant till Läkare utan Gränser.
Vi kan inte köpa oss fria, men ändå.

Nu blir det helgmålsringning och Halloween
bild

Inlagd 10/30/2014, kl 09:37 | Verkligheten

Regler för den som vill skriva

bildbildbild
BODIL MALMSTENS REGLER FÖR DIG SOM VILL SKRIVA

Se allt, hör allt, förnim, varsebli, ta reda på allting.
Kan!

"Om man vill veta någonting måste man ta reda på allting själv, vilket betyder att man har mycket att göra." Friedrich Nietzsche

Det skrivna ska se självskrivet ut.
Syns det att det är skrivet är det dåligt.
Det får inte märkas att det är ett mästerverk.

Mödan får aldrig märkas.
Märks mödan kan du få bra kritik på kultursidorna men det är inte därför du skriver.

Om ansträngningen märks - skriv om eller ta bort.

"Om det låter skrivet - skriv om." Elmore Leonard.

Det får inte låta skrivet.
Det får inte verka så svårt som det är.

Skiljetecken?
Ett skiljetecken måste vara älskat, det vill säga utvalt.

Försök aldrig vara rolig.
Då kan det bli försäljningssuccé till priset av din värdighet.
Var rolig eller låt bli.

Försök inte skriva som dina favoritförfattare.
Skriv som dig själv.
Men bra.

Bra text börjar direkt.
Inga inledningar.

Lär av det som är bra.
Det enda du lär dig av det dåliga är hur svårt det är att göra något bra.
Av det bra lär du sig att det är möjligt, någon har kunnat, det går!

Alla fel är lika dåliga men få fel så underhållande som syftningsfel.
Förutsatt att du inte skrivit dem själv.
Det finns ingen spell-check för syftningsfel:

37-åring anhölls misstänkt för grov stöld av åklagare
En stol som i många år tillhört en revisor med stoppning i sits och armstöd säljes


Vill du skriva dramatik?
Missa aldrig polisnotiserna.


Skriv så att åtminstone du själv förstår.
Eller förstår hur oförståeligt det mesta är och kan formulera det förståeligt.

Det finns inga ursäkter.
För trött, det var städdag med bostadsrättsföreningen, morsan måste på demenshem, jag har en knut i magen, bussen kom inte, det är råttor i soprummet, mina barn älskar mig inte tillräckligt, jag kan inte det här.
Antingen skriver du eller inte.

Råd till dig som ännu inte blivit fast i skrivandet:
Om himlen inte är gränsen är ribban för låg.
Var som en människa - skriv inte.

Enkätsvar till Adam Svanell, SvD


Inlagd 10/29/2014, kl 03:34 | Litteratur

Om ytlighet

bild
Jag har skrivit en del om ytlighetens dåliga rykte i Sverige, jag har försvarat det ytliga mot det djupa, det lätta jämfört med det tunga.

Jag tillhör de tungsintas släkte, det svenska. Inte för att jag medvetet vill det, men den tid en människa är vid medvetande är för kort för att viljan ska hinna ombildas, det blir som det blir och utan lättsinne blir det för tungt.
Att lättsinne skulle vara lättare att förvärva än djupsinne och att allvar är det som framförs på allvar är svenska fördomar som inte går att utrota.

Jag slår upp ytlig och ytlighet i synonymordboken till Microsoft Word.
Ytlig:
Grund. Flärdfull. Enkel. Lättvindig. Föga djupgående.

Idioter!
Det är inget fel på ytan som inte djupet har ställt till.
Välsignat vare det som syns.
Utan ytan är vi alla förlorade, håller inte ytan går vi ner oss, sjunker i djupet ned.

Ytan är det enda gemensamma, det enda ställe där det finns något vi, där vi ser varandra.
Det enda människan har synligt gemensamt med andra är ytan vi befinner oss på.
Det enda vi kan dela är det tydliga, ytliga.

Djupet går inte att dela, där finns bara plats för en.
I djupet är det ödsligt som det kan bli.
I det djupaste djupet är du inte ens ensam, i det djupaste djupet är det ingen hemma, det är tomt.

Jag skriver ytlighetens lov, bevisligen.
Det är på ytan det händer och bara här.
Ytan är allmän och ömsesidig, vid och bred, ytterlig.
Syret i luften och molnen på himlen, regnet och månskenet - bara från ytan kan det uppfattas.
Bara på ytan händer det, bara på ytan finns det träd och butiker, gatlyktor, himlavalv och ljusreklamer, rådjur betande fänkål, litteratur och lotterivinster, någon som ser någon och förstår att det är kärlek, det syns och alltså finns det.

Inlagd 10/28/2014, kl 10:40 | Information

Höst


Jag ville lägga in en vacker höstbild men eftersom bloggverktyget vägrar och kräver pengar efter att aldrig ha gjort det förut och jag kommer av obekant orsak inte ut på mejlen, så blir det ingen höstbild.
Allt bra jag tänkt - raderat ur huvudet.

Betala inte betala?
Jag tittar på mina två kontokort.
Men innan jag betalar måste jag kolla med min personliga support om det är rätt, tar skärmdump på sidan med bloggverktygets krav på pengar, ska mejla, men det går ju inte.
Jag skriver in lösenordet för mejlen igen, men det går ändå inte.

Det är mörkt ute nu.
Att det var en vacker höstdag i Stockholm i dag tisdagen 28-10-14 finns inte mer.

Inlagd 10/28/2014, kl 05:41 | Årstiderna

Eau-de-toilette

bild
*/
Tillverkningen av min eau-de-toilette i liten förpackning, behändig, som man kan ha med sig, har upphört!
De små förpackningarna finns bara inte längre.
Jag googlar och det finns en i Amerika.
Jag beställer. Det går bra, tar kanske tio dar.

I fredags, jag kommer hem och DHL har sökt mig med paket i bostaden, varför har ingen varskott mig, leverantören har fått mitt mobilnummer.
Det visar sig att leverantören har en underleverantör och att mitt mobilnummer inte är mitt och går till Litauen.
Leveransen ska komma måndag fm mellan tio och elva lovar den vänliga DHL-damen och det gör den.

Vid halvelvatiden kommer två DHL-personer med en jämförelsevis stor kartong, stor jämfört med själva eau-de-toilette-förpackningen som är liten.
Jag tackar DHL-personerna, går in och packar upp.

Eau-de-toiletten ligger inlindad i dubbla lager bubbelplast, den med stora bubblor och vore det inte för att jag ska göra en uppläsning i kväll skulle jag smälla de stora bubblorna, men jag är för nervös.

I den, jämfört med eau-de-toilette-förpackningen, stora kartongen ligger ett intyg från skepparen som ansvarat för transporten och jag inser hur mycket möda och omsorg som lagts ned på att jag ska få min lilla flaska Eau-de-toilette.
Och så finns det personer som säger att det var bättre förr.
bild
*/
Tekoppen på bilden överst är med för att visa hur liten eau-de-toiletteförpackningen är.

Inlagd 10/27/2014, kl 11:50 | Underverk

For a Sad Lady

bild
And let her loves, when she is dead
Write this above her bones
"No more she lives to give us bread
Who asked her only stones."
Dorothy Parker

Inlagd 10/26/2014, kl 06:05 | Litteratur

Vem är jag

bild
Jag har aldrig fileat en fisk, det var mannen i fiskdisken i Finistère som fileade den färska fisken.
Jag har aldrig skjutit ett djur.
Jag äter kyckling och när jag blir bjuden äter jag entrecôte med bernaisesås och pommes frites; blodig entrecôte, entrecôte bleu.
Jag äter kött men jag har mage att förfasa mig när mina vänner går jaktkurs och lär sig skjuta djur.
Jag tar emot vildsvinsfärsen och älgsteken, lagar till den och äter upp.
bild
Min dubbelmoral är så stor att om jag blivit klonad på mig själv och funnits i flera exemplar utspridda hipp som happ över Europa och överallt hade hälften av klonerna tänkt rätt men handlat fel.
Resten hade handlat rätt men tänkt fel.
Och ingen av dem hade kunnat rätta till det.
bild
Och alla hundratals, tusentals mil jag körde med den bensindrivna Rovern, Frankrike/Sverige, Sverige/Frankrike fram och tillbaks, Autobahn och andra motorvägar med eller utan fri fart, där jag tog mig friheten att köra så fritt jag hann och bara en gång åkte jag fast.
Jag hade kört 111km/tim på en 110km/tim-väg.
Det var en övervakningskamera i Pays de Loire som noterade det, jag fick kravbrev från polisen.
Inte mycket pengar men principen!

Jag körde till polisen i min lilla stad, när jag bodde i Frankrike var besök hos myndigheter högtidsstunder - vänlighet, tydlighet, omsorg.
Jag visade böteslappen för polismannen bakom disken.
Han hade råkat ut för samma sak.
Men eftersom övervakningskameran aldrig har fel var det ingen idé att överklaga.
Vi skildes kärleksfullt, jag körde till posten, gångavstånd men jag körde bil, betalade böterna, körde till macken och tankade, min Rover drog - med dagens mått - orimligt mycket bensin.
Och ingen av alla mina jag hade en skugga av dåligt samvete över mitt liv med Rovern i Finistère.

Att jag inte har någon bil nu beror på att jag bor i Stockholms innerstad, på Söder nevertheless och hade jag bil här skulle jag inte ha råd att bo här för alla parkeringsböter.
Men jag sopsorterar fast jag hatar det.
Och köper bara kravmärkt eller ska det vara kravfritt.
Vem är jag?
bild

Inlagd 10/25/2014, kl 03:33 | Bodil

Kaosdagar

bild
Det händer mycket utom mig och inom.
Hösten händer och det är bra.
På söndag blir det ny tid igen och det är dåligt.
Alltid några klockor som glöms bort.
Och så står man där en timme för tidigt eller för sent.

Det är mycket nu, stå, sitta, arbeta, mejla, sms:a, prata, gå till apoteket, ständigt detta apotek med dess för varje gång man går dit utvidgade sminkavdelning som en billig taxfreebutik.

Splittrade dagar, korta tankar, många tweets, min adress på Twitter är @bodilmalmsten
Tror jag.
Är väldigt trött.
bild
Det är natt i mitt huvud, min dikt är lämnad, av mig utlämnad för att inte komma ut förrän i vår på Rönnells antikvariat under titeln
"Det här är hjärtat".

"Det här är hjärtat"är inte en dikt om sorg, den handlar inte om sorg, den är sorg.
Det är därför det tog så lång tid att skriva den, ett helt liv, jag nästan dog under tiden, sådant händer, men jag kom tillbaks.
"Det här är hjärtat" är ingen diktsamling, det är en dikt, en enda dikt som jag kommer att läsa på relasefesten på Rönnells antikvariat i vår om inte världen går under först, det vill säga att jag dör. bild

Inlagd 10/23/2014, kl 10:30 | Bodil

Tid

bild
På tio år i Frankrike, jag hörde aldrig någon säga "Jag har inte tid".
Fast på franska.

Jag hörde mig själv "Jag har bråttom, je suis pressé, jag måste hinna hit, jag måste hinna dit, jag har inte tid, vi ses sen, ā tout ā l´heure.
Det är först nu långt efter Frankrike som jag förstår vidden av att man alltid har all tid i världen.
Att det är omöjligt att inte ha tid.

Tiden är det som gör att allting inte händer på samma gång.
Tiden är en sak i taget annars blir det kaos.
Tid är det enda man har.
Eftersom kaos är vad som uppstår utan tid, har den blivit uppdelad i allt möjligt - år, månader, dagar, timmar, en kvart, en minut.
Men grunden i tidspyramiden är sekunderna, ett ögonblick i sänder händer det som händer bild

Inlagd 10/18/2014, kl 09:37 | Bodil

Vilse i bildbiblioteket

bild
Det var inte bättre förr. Men vad det var förr.
Längst till vänster Eva Dahlgren, sen jag i hatt mitt i "den svenska popeliten".
Marie Fredriksson, Totta, Plura, allihop, det var 1990, hur många år sedan är det och hur mycket fortare går det inte för varje dag.

Inlagd 10/16/2014, kl 10:42 | Bodil

Gamla människor

bildbildbild
Gamla människor i Sverige som tror att de måste ändra klädstil efter sextio. Och i vissa fall gör rätt i det.

Gamla människor i Sverige som skryter med hur p-pillret förändrade deras liv, behåll det för dig själv gamla person!

Gamla människor som skyller allt på sina föräldrar, 90-åringar som gör det, grow up!

Gamla människor i Sverige som ser sig själva som gamla bara för att de minns The House of the Rising Sun med The Animals och Eve of Destruction med vilka det nu var.

Gamla människor som går på Debaser i stället för att kratta familjegraven på Norra kyrkogården i Solna.

Gamla människor som har all erfarenhet i världen. Det är bara det att datumet på erfarenheten har gått ut.

Unga människor i Sverige är mycket vänligare än vad de som är gamla nu var som unga.
Jag skulle kunna säga "vi som är gamla nu var som unga" men det gör jag inte.

Gamla människor i Sverige var extremt arroganta när de unga för att de hade täckning för det, minikjolarna, Twiggy, Mary Quantfrisyrerna, Jean Seberg i Till sista andetaget av Jean Luc Godard, allt svartvitt och därför så mycket attraktivare än nu.
bildbild
Allt detta för att säga att ingenstans på hela jorden, Belgien, Vietnam, Brasilien, är det sådan ålderssegrering som i Sverige.

Är det verkligen så och i så fall - är det bra eller dåligt?

Så fort jag har påstått någonting slår det mig med ett järnrör i skallen från Socker-Conny hur jag utgår ifrån en känsla och inte faktum och alltså hur dåligt statistiskt underbyggt det som jag har påstått är.
bild
bild

Inlagd 10/14/2014, kl 02:26 | Verkligheten

13 oktober 2014

bild
I dag har jag inte fått någonting gjort.
Inte ett ord.
Och så kommer det en gammal Dagens Nyheter krälande från under en sten märkt med året 1977.
Jag kan inte räkna hur många år det har gått sedan dess, vår, sommar, vinter.
Höst.
Måndagar.
Gamla nyheter.
En sådan fruktansvärt otäck tillrättavisning av tiden.

Jag kan inte prata om det.
Bara känner ett enormt obehag.
Jag vill skriva om mig själv, inte skriva om mig själv, utan skriva om, om som i ändra, rätta till från där det blev fel, men det kan jag inte.
Ingen kan det.
Lagt ord ligger och hur mycket ord har jag inte skräpat ner med och jag menar inte orden i böckerna.
De orden är noga valda och inte skräp.
Men allt pratande utanför böckerna.
Allt pratade om, omkring och bredvid, vid sidan av, bakom ryggen på mig själv.

Att ge en intervju är att ge bort det dyrbaraste man har.
Inte det dyrbaraste, inte alls, det dyrbaraste har man inte, det dyrbaraste är det man älskar, dem man älskar och dem man älskar äger man inte.
Men det är att slumpa bort det man mest behöver själv.
Och inte ens sälja det, bara lämna ut till lägstbjudande, DN kostade 1 krona och 75 öre 1977.
Och inte ett ord är sant för de sanna orden tar mycket längre tid än vad som finns i en intervju.
Inte ett sant ord, bara babbel, bara prat.

Det finns ett ord som är nej.
Ett så otroligt mycket vackrare, viktigare och nyttigare ord än ja.
Alla år som har gått och jag har fortfarande inte lärt mig det.
Nej, heter det.
Nej.
bildbild

Inlagd 10/13/2014, kl 12:37 | Bodil

Förundran förut förundran nu

bild
Jag skrev om förundran.
Förundran över ett äpple, en flygmaskin, ett höghastighetståg.
Förundran över människans förmåga att odla fram ett så fint äpple, förundran över att någon kunnat uppfinna flygmaskinen och höghastighetståget.

På bussen i går, en annan sorts förundran.
Förundran över de nya blå bussarna.
Förundran över att någon inrett de nya bussarna med färre säten i färdrikningen än de gamla, på de nya ska passagerarna sitta med ryggen åt och låta utsikter och årstiden flimra förbi baklänges.

Förundran över att samma team som tycker att vi ska åka baklänges på bussen, tycker att vi inte förtjänar bättre än de fruktansvärt fula mönstren på inredningen i de nya bussarna.

Fast förstås, de som inreder bussarna, avlägsna arkitekter på fjärran arkitektkontor långt bortom snille och smak, de som bestämmer hur bussarna ska möbleras, de åker förstås aldrig buss.
bild

Inlagd 10/13/2014, kl 10:25 | Bodil

Bodil

Köp! »Så gör jag: Konsten att skriva«

Omslag

Köp! »Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag«

Omslag

ENLIGT BODIL MALMSTEN
www.bodilmalmsten.se

Kategorier
Sök den här bloggen

Statistik

Den här bloggen har för närvarande 2649 inlägg i 47 kategorier.

Bloggtoppen.se