Försäkringskassan synas i media

Försäkringskassan kritiserasTyvärr är det inte många man träffar på som har ett gott ord att säga om Försäkringskassan. Systemet fungerar dåligt helt enkelt och detta har på senare tid även uppmärksammats stort i media. Mediastormen mot Försäkringskassan startade när en kvinna avled inne på en offentlig handikapptoalett. Hennes handläggare hade inte beviljat henne rätt till assistans i den utsträckning hon hade ansökt om vilket sen visade sig bli direkt livsavgörande för kvinnan. Det tragiska dödsfallet visade tydligt hur Försäkringskassans beslut hade en avgörande betydelse för kvinnans säkerhet och välmående.

Efter att nyheten kom ut har Aftonbladet publicerat flera artiklar i ämnet och rapporterat om problemen med Försäkringskassan. Bland annat är handläggningstiderna långa, det är svårt att få byta handläggare och det dras ner på assistansstöd. Det är en mycket dyster bild av myndigheten som målas upp i media.

Anledningen till de hårda bedömningarna som leder till sämre assistansstöd för många funktionshindrade uppges vara två domar i Förvaltningsrätten. I domarna slås det fast vad som anses vara grundläggande behov och inte och detta utgår Försäkringskassan ifrån när de gör sina bedömningar.

Jag vill verkligen poängtera att jag inte riktar någon kritik mot handläggarna på Försäkringskassan. En del anställda mår själva dåligt över att regelverket är så stramt eller att arbetssituationen är så hårt pressad. De flesta gör så gott de kan utifrån de förutsättningar de har. Myndighetens problem ligger på ett mycket högre plan. Dels handlar det om lagen, vad ska anses vara grundläggande behov och inte? Som det ser ut nu verkar inte lagen stämma överens med allmänhetens syn på mänskliga behov och ett värdigt liv. För det andra verkar det finnas ett strukturellt problem som ligger bakom de långa handläggningstiderna. Dessa måste man också komma till rätta med.

När jag läser om problemen med Försäkringskassan tänker jag på Bodil Malmsten. Hon hade själv problem med Försäkringskassan, något hon nämner i sin bok Priset på vatten i Finistère, där hon skriver att problemen med Försäkringskassan fick henne att flytta utomlands. På ett ställe i boken skriver hon såhär om sin upplevelse:

”Efter att i hela mitt liv ha försvarat det gemensamma mot de alltmer allenarådande marknadsfundamentalisterna fick jag en erfarenhet rakt ur extremhögerns partiprogram. Jag hade råkat få ett funktionshinder och bli beroende av hjälp – bli inte det. Att Försäkringskassan kallas Förnedringskassan är inget skämt, så går det till.” Ur Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten.

Tre välformulerade meningar som säger det många runt om i landet känner. Detta är inte heller enda boken som Bodil Malmsten skriver om Försäkringskassan. I boken För att lämna röstmeddelande: Tryck stjärna har en av karaktärerna i boken också problem med Försäkringskassan, men mer om den boken i ett annat inlägg.

Att bristerna och problemen med Försäkringskassan nu lyfts fram i rampljuset är jättebra. Enligt mig måste vi få en lagstiftning vad gäller rätt till stöd och hjälp som stämmer överens med det allmänna medvetandet. Förhoppningsvis kan det komma en förändring. För en del är det tyvärr redan försent, men för många skulle det vara till stor hjälp och till och med livsavgörande.

Nyligen läste jag dock denna dystra nyhet om sjukpenning, så det verkar ju inte som att utvecklingen går åt rätt håll utan snarare åt helt fel. Känner mig oroad för framtiden. Att öppna tidningen och läsa om allt elände i världen och här hemma gör en deprimerad. Men man måste ju läsa, annars vet man ju inte vad som händer och kan jobba för en förändring.

Dylan får nobelpriset

I dag hände något mycket märkligt. Kanske något så märkligt att det aldrig någonsin kommer att hända igen. Svenska Akademien tillkännagav att de utsett sångaren och låtskrivaren Bob Dylan till vinnare av nobels litteraturpris.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Alla har en åsikt i frågan och tidningarna svämmar över av tyckare som vill uttala sig om denna historiska händelse. Åsikterna sträcker sig mellan ytterligheterna helt fantastiskt och helt fel. Dylan själv verkar inte ha uttalat sig ännu och frågan är om han kommer göra det?

Jag är så nyfiken på vad han tycker och tänker! Svenska Akademien hade tydligen inte kontaktat Bob Dylan i förväg och meddelat honom nyheten. Märkligt med tanke på att man i princip skickar hela världspressen på honom. En liten förvarning kunde ju vara skönt att få så att man hinner förbereda sig!

Nu har ju Dylan i och för sig många års erfarenhet av rampljuset och offentligheten så det är säkert inga problem, men det kunde ju vara schysst att bli meddelad i förväg ändå.

Förutom detta med hur Dylan fick reda på nyheten och vad han tycker om att få litteraturpriset så har jag såklart också funderat på vad jag själv tycker om saken. Jag har lyssnat på hans musik i över 15 år och gillar honom jättemycket. Framförallt är det ju hans texter jag älskar, och det är ju också dem han nu prisas för så därför borde jag vara jätteglad. Istället känner jag mig väldigt kluven i frågan och tror aldrig jag kommer kunna komma fram till något annat än att jag tycker det är både bra och dåligt.

Bra därför att man uppmärksammar hans låttexter och skrivande. Dåligt därför att han är musiker och säkerligen anpassar texterna utifrån hur lätta de är att sjunga och hur de passar ihop med musiken. Han arbetar därför inte bara med textens kvaliteter eller själva berättelsen. Därmed inte sagt att han inte gör ett fantastiskt jobb med låttexterna, det gör han och det förtjänar han stor uppmärksamhet för. Men det finns författare som enbart ägnar sig åt orden, formuleringarna och berättandet som borde kunna lyftas fram som pristagare av ett litteraturpris.

En annan orsak till att jag inte är överväldigande positiv till saken är för att han i grunden är musiker. Det finns speciella priser för just musiker precis som litteraturpriset borde vara ett pris för just författare. Det finns så många prestigefulla priser och galor för musiker medan nobelpriset i litteratur är det enda stora litteraturpriset som är känt bland allmänheten. Därför känns det lite märkligt att en musiker får priset istället.

Men jag är som sagt väldigt ambivalent kring vad jag ska tycka om det här. Kanske tänker jag fel? Kanske får jag ett annat perspektiv på saken så småningom, man vet aldrig.

En sak är dock säker. Jag kommer definitivt sitta klistrad framför TV:n och  titta på prisutdelningen och nobelmiddagen om Bob Dylan bestämmer sig för att åka dit och ta emot priset personligen. Om nobelfesten är en världshändelse i vanliga fall är det inget mot vad den kommer bli i år om han kommer!

En annan sak som är säker är att Dylan är en talang utöver det vanliga. Hans låt Like a Rolling Stone anses av många som en av de bästa låtarna i världen och de flesta har nog hört låtar som Blowin in the Wind och Knockin’ on Heaven’s Door. En av mina personliga favoritlåtar är “One Too Many Mornings.” Läs bara dessa rader ur låten:

“You’re right from your side
I’m right from mine
We’re both just one too many mornings
An’ a thousand miles behind” Ur One Too Many Mornings av Bob Dylan

Om du som jag gillar Dylans texter kanske du uppskattar Michael Wiehes och Ebba Forsbergs tolkningar av hans låtar. 2o07 gav de ut plattan “Dylan på svenska” och med på albumet fanns svenska tolkningar av bland annat Farwell, Angelina, Boots of Spanish Leather och Masters of War. Där finns även en tolkning av en annan av mina favoritlåtar: “I shall be released”.

Men jag avslutar istället med ett klipp där han framför låten “The Times They Are A Changin’ ” eftersom den passar riktigt bra på så många sätt.

Priset på vatten i Finistère

Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten
Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten. Finns att köpa på Adlibris där bilden är lånad.

En av de bästa böckerna jag läst är Priset på vatten av Finistère av Bodil Malmsten. Jag minst inte när jag köpte den. Jag minns inte heller var eller varför. Det kan ha varit för omslagets skull. Det är dramatiskt mattsvart med en vit blomma på (det kan vara en pion, men jag är inte säker).

I år är det nio år sedan jag senast läste boken. Jag har läst den två gånger, men senast var 2007. Den här boken tål att läsas fler gånger så någon gång kommer jag att återvända till den på samma sätt som man återkommer till en bra film.

Eftersom det var ett tag sen jag läste boken så har jag den inte i färskt minne. Men för mig är det inte själva handlingen i sig som är det stora med boken utan språket, formuleringarna och berättandet.

Den här boken är en stark kontrast till de spännande deckare och relationsdramer som vanligtvis toppar bästsäljarlistorna. Den handlar om Bodil Malmstens egen flytt till Finistère och allt vad det innebär att slå rot i ett annat land. Den handlar om att försöka anlägga en trädgård, om att lämna ett annat land bakom sig och om vänskap.

Jag har samlat många värdefulla citat ur den här boken. Korta meningar som i sig målar lika många känslor som en del författare behöver en hel bok för att få fram.

Jag tänkte dela med mig av några av citaten någon dag. Tyvärr kan jag inte just nu då jag glömt anteckningsboken jag skrivit upp dem i hos en vän, men jag lovar att återkomma med dem i ett senare inlägg!

Som ni säkert förstått vid det här laget så rekommenderar jag verkligen Priset på vatten i Finistère. Boken har också fått fina recensioner i tidningarna. Tycker du boken verkar intressant så finns den att beställa hos Adlibris som pocket för 50 kr.

Sedan den gavs ut 2001 har det även kommit en uppföljare, “Sista boken från Finistère”.