musik / nobelpris

Dylan får nobelpriset

I dag hände något mycket märkligt. Kanske något så märkligt att det aldrig någonsin kommer att hända igen. Svenska Akademien tillkännagav att de utsett sångaren och låtskrivaren Bob Dylan till vinnare av nobels litteraturpris.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Alla har en åsikt i frågan och tidningarna svämmar över av tyckare som vill uttala sig om denna historiska händelse. Åsikterna sträcker sig mellan ytterligheterna helt fantastiskt och helt fel. Dylan själv verkar inte ha uttalat sig ännu och frågan är om han kommer göra det?

Jag är så nyfiken på vad han tycker och tänker! Svenska Akademien hade tydligen inte kontaktat Bob Dylan i förväg och meddelat honom nyheten. Märkligt med tanke på att man i princip skickar hela världspressen på honom. En liten förvarning kunde ju vara skönt att få så att man hinner förbereda sig!

Nu har ju Dylan i och för sig många års erfarenhet av rampljuset och offentligheten så det är säkert inga problem, men det kunde ju vara schysst att bli meddelad i förväg ändå.

Förutom detta med hur Dylan fick reda på nyheten och vad han tycker om att få litteraturpriset så har jag såklart också funderat på vad jag själv tycker om saken. Jag har lyssnat på hans musik i över 15 år och gillar honom jättemycket. Framförallt är det ju hans texter jag älskar, och det är ju också dem han nu prisas för så därför borde jag vara jätteglad. Istället känner jag mig väldigt kluven i frågan och tror aldrig jag kommer kunna komma fram till något annat än att jag tycker det är både bra och dåligt.

Bra därför att man uppmärksammar hans låttexter och skrivande. Dåligt därför att han är musiker och säkerligen anpassar texterna utifrån hur lätta de är att sjunga och hur de passar ihop med musiken. Han arbetar därför inte bara med textens kvaliteter eller själva berättelsen. Därmed inte sagt att han inte gör ett fantastiskt jobb med låttexterna, det gör han och det förtjänar han stor uppmärksamhet för. Men det finns författare som enbart ägnar sig åt orden, formuleringarna och berättandet som borde kunna lyftas fram som pristagare av ett litteraturpris.

En annan orsak till att jag inte är överväldigande positiv till saken är för att han i grunden är musiker. Det finns speciella priser för just musiker precis som litteraturpriset borde vara ett pris för just författare. Det finns så många prestigefulla priser och galor för musiker medan nobelpriset i litteratur är det enda stora litteraturpriset som är känt bland allmänheten. Därför känns det lite märkligt att en musiker får priset istället.

Men jag är som sagt väldigt ambivalent kring vad jag ska tycka om det här. Kanske tänker jag fel? Kanske får jag ett annat perspektiv på saken så småningom, man vet aldrig.

En sak är dock säker. Jag kommer definitivt sitta klistrad framför TV:n och  titta på prisutdelningen och nobelmiddagen om Bob Dylan bestämmer sig för att åka dit och ta emot priset personligen. Om nobelfesten är en världshändelse i vanliga fall är det inget mot vad den kommer bli i år om han kommer!

En annan sak som är säker är att Dylan är en talang utöver det vanliga. Hans låt Like a Rolling Stone anses av många som en av de bästa låtarna i världen och de flesta har nog hört låtar som Blowin in the Wind och Knockin’ on Heaven’s Door. En av mina personliga favoritlåtar är “One Too Many Mornings.” Läs bara dessa rader ur låten:

“You’re right from your side
I’m right from mine
We’re both just one too many mornings
An’ a thousand miles behind” Ur One Too Many Mornings av Bob Dylan

Om du som jag gillar Dylans texter kanske du uppskattar Michael Wiehes och Ebba Forsbergs tolkningar av hans låtar. 2o07 gav de ut plattan “Dylan på svenska” och med på albumet fanns svenska tolkningar av bland annat Farwell, Angelina, Boots of Spanish Leather och Masters of War. Där finns även en tolkning av en annan av mina favoritlåtar: “I shall be released”.

Men jag avslutar istället med ett klipp där han framför låten “The Times They Are A Changin’ ” eftersom den passar riktigt bra på så många sätt.