Bodil Malmsten

Ett litet minne av lamor


Jag minns lamorna vid Huvudsta gård i Solna på åttiotalet.
Det var på den tiden jag fortfarande gick på fest, det var dagen efter en fest, det var höst, det blåste kallt från Mälaren.
Det var jag och en till som varit på fest, vi gick från Kungsholmen mot Solna, över Ekelundsbron, förbi kaninbacken där kaninerna håller till och förökar sig. Kaninerna som enligt vandringssägnen är försökskaniner på flykt från laboratorierna på Karolinska Institutet.
Vi passerar kaninerna.
När vi kommer fram till Huvudsta gård mittemot Traneberg ser jag att det står några lamor och tittar på oss.
Det är lamor och det är oss de tittar på.
Jag vet att jag ser det.
Och att det är åtminstone en till som ser det.
Vi vänder och går hem och dricker örtte och bestämmer oss för att aldrig berätta det här för någon människa och aldrig mer gå på någon fest igen.

Inlagd 2/28/2015, kl 05:51 | Bodil

Bofors 1968

bild
Ur älgarnas liv.
Marianne Höök, 1968

Bofors och fem andra vapentillverkare vill ha liberalare statlig licensgivning för export, läser jag.
Som det är nu får man bara sälja vapen till länder som egentligen inte har något behov av sådana, men absolut inte till dem som kan tänkas ha användning för vapen.

Jag har besökt Bofors en gång. Det var mycket lärorikt.
Först berättade industrins ledande herrar vad de hade för sig och ritade kurvor och diagram. De var alla mycket sympatiska och älskvärda och smålustiga. De talade om hur fina konstruktioner vi gör, de talade om svensk kvalitet och arbetsmarknad och exportmarknad och handelsbalans.
Om man inte hade varit informerad på förhand hade man inte haft en chans att gissa att det var vapen det handlade om. Vad de talade om var en högkvalitativ svensk industriprodukt. I god tid hejdade de sig inför nästa tankeled: vad dessa kvalitetesprodukter skulle användas till.

Det var en lätt schizofren stund men samtidigt något gripande över dessa duktiga disponenter och överingenjörer som inte kunde förmå sig till att tänka tanken till slut.
Vad de sysslade med.
Egentligen.
Jag föreställde mig hela tiden föredragshållarna mot en bakgrund av reportagefilmer, som visade deras produkter i full funktion.

På detta åt vi en förträfflig lunch och sen for vi till skjutfältet, naturskönt beläget i djupa värmlandsskogar med blånande horisonter. Där skulle vi få se provskjutningar med en enorm fält-Haubitz eller vad det kunde heta.
Officeren som var chef för provskjutningen gav sina order. Han såg snarast ut som en jägmästare i tyrolerhatt, hög frisk ansiktsfärg och en positiv inställning till världen.

Någon räknade ur en högtalare nio-åtta-sju…, det brakade till, jorden skalv och horistonten vacklade. Instrumenten registrerade ilsnabbt projektilbana, genomslagsförmåga, avvikelser och så vidare.
Vi tittade med runda imponerade ögon på teknikens alla under och medan vi väntade på omladdning började officeren i tyrolerhatt berätta att ibland förirrade sig älgar ut i den upphuggna skottbanan. I synnerhet på hösten kunde man få avbryta provskjutningarna halva dagar i sträck för att mota bort älgfamiljer ur farozonen. En gång hade faktiskt det förfärliga inträffat att en älgko skadats av splitter mitt framför ögonen på kanonmanskapet. Man hade fått skicka ut folk för att slakta det skadeskjutna djuret.
Alla officerarna och överingenjörerna och teknikerna som stod runtomkring brast här ut i djupt humana beklaganden och vi talade en lång stund om vilka åtgärder som kunde vidtas, för att något sådant inte skulle behöva upprepas. Vi talade om det ända tills omladdningen var klar.

Inlagd 2/25/2015, kl 12:59 | Forntiden

Ur sista loggboken, allt är möjligt


Det är möjligt, den stora förändringen är möjlig.
Rökningen!
Det hände sig att det utgick ett påbud att hela världen skulle sluta röka och det gjorde den.
Folk röker i smyg, men att öppet röka är förbjudet på alla gemensam­ma utrymmen i hela västvärlden.
Att en så stor förändring är möjlig.
Då är allting möjligt.
Ändra världen, säg ifrån!
Förbjud dumhet, girighet, ondska förbjuden.
Måste du vara ond så var det i smyg.
Allt är möjligt.

Inlagd 2/24/2015, kl 04:13 | Bodil

Ur den sista loggboken, påsk


Den sista loggboken Och ett skepp med sju segel och med femtio kanoner ska försvinna med mig finns på bokrean, hårdpärmad med bilder och bokband.
bild
Min första dikt på 22 år, Det här är hjärtat, kommer till påsk.

PÅSK ur sista loggboken

Ingenstans i världen firas kristna högtider med en sådan besinningslös intensitet som i det avkristnade Sverige.
Nu är det påsk, påskägg, chokladharar, lammstek och lax.
Jag står i kö med en inte påskrelaterad vara, vill bara betala.
Paret före mig ber att få ett påskägg inslaget. Ett stort ovalt presentpåskägg till barnbarnen.
Expediten försöker slå in påskägget och knyta sidenband med rosett runt, påskägget borde ligga i en kartong, men paret som köper påskägget vill ha det utan kartong.
Utan varning som ett pistolskott vänder sig frun i påskäggsparet till mig och säger att hon just läser Romain Garys Löfte i gryningen, och vill veta vad jag tycker.
Vad nu?
Romain Gary?
Jag måste ha yttrat mig offentligt, bloggat eller på annat sätt uttryckt något om Romain Gary och nu får jag som det heter äta upp det.
Innan jag hinner svara säger kvinnan till sin man som vore han analfabet.
”Ja, Romain Gary, en författare.”
Varpå mannen med ett äktenskapligt tonfall svarar att han mycket väl vet att Romain Gary var en författare, att det var Romain Gary som skrev Med livet framför sig under pseudonymen Émile Ajar, Med livet framför sig, La vie devant soi, som fick Goncourtpriset, och att Romain Gary är den ende författare som fått Goncourtpriset två gånger, ena gången under pseudonymen Émile Ajar.

Den unga expediteten kämpar med inslagningen av påskägget, gula sidenband på cellofan, det slinter.
Jag står mellan mannen och frun i påskäggsparet, mannen som just vunnit en delmatch över frun, jag vill slänga min inte påskrelaterade vara och gå hem till min bostadsrätt, men det är en kastrull och jag behöver den.
Så jag går inte hem.
Jag står där som en äktenskapsrådgivare utan ett enda äktenskapsråd.

Inlagd 2/23/2015, kl 07:19 | Bodil

Ur den sista loggboken


Att moderna mobiler kallas för smartphone är ett marknadsrelaterat skämt, ett verktyg är aldrig smartare än sin dummaste användare och under min livstid har folk aldrig varit dummare än nu.
Att vi hör varandra sämre med smartphonerna än på jordlinjernas tid är ett delproblem av det stora problemet med sårbarheten och beroendet - vi har ju hela våra liv i mobilerna. Koderna, namnen, adresserna, apparna, redskapen för att hantera våra verksamheter och privata liv.
Förlora din smartphone och du finns inte, så sårbara har vi aldrig tidigare varit och vetat om det utan att göra någonting åt det.

Inlagd 2/23/2015, kl 06:43 | Bodil

Mer ur loggböckerna. Min dödssynd


I samband med en läskampanj baserad på de sju dödssynderna blir sju författare ombedda att välja varsin dödssynd och formulera varsin text för en T-­shirt.
Jag väljer högmod, skriver texten: JAG ÄR BÄST och undertecknar nervöst.
De för kampanjen ansvariga intervjuar mig om min synd.

1.
Vad förknippar du med den dödssynd du tolkat?
- Jag har helt omvärderat det här med dödssynderna.
Vad det gäller mig är högmodet ingen dödssynd, det är en dygd som jag inte har.
Att vara högmodig – det måste väl vara det bästa man kan vara?
Hög och modig, i stället för låg och feg? Motsatsen till högmod, vad skulle det vara?
Lågmod, att vara låg och deprimerad och tycka att man är dålig, att allting man gör är dåligt, att bara finna fel hos sig själv, att vara så skrymmande självkritisk att ingenting annat får plats och allting blir tråkigt och negativt.
2.
Kan du förklara hur du tänkte när du tog fram ditt motiv?
- Jag tänkte inte, det kom helt oövertänkt, hade jag tänkt hade det tagit veckor, hade jag tänkt hade det blivit ett uppdrag med prestationskrav och självkritik.
3.
Händer det att du syndar enligt denna dödssynd?
- Jag har ju sagt att det inte är någon synd, det är en dygd, att vara högmodig, att högakta sig själv, att inte lägga sig platt och be om ursäkt för allting, att vara högmodig är att göra världen en tjänst, det är så långt från synd som man kan komma.
4.
Beskriv gärna en sådan händelse? En händelse av synd.
- Det är när jag har skrivit något överdrivet i säker ton, typ JAG ÄR BÄST, när jag spelar mer högmodig än vad jag är, låtsas som om jag har det eftersträvansvärda högmodet som jag aldrig kommer att hinna få innan jag dör.
Den synd som händer i panikögonblicket är att jag antingen raderar det högmodigt skrivna eller måste ta en Sobril dvs tre. Men att vara tvungen att ta tre Sobril för att man har överdrivit en säkerhet som man inte har i hopp om att få den är ingen dödssynd, inte i mina kvarter.

Inlagd 2/21/2015, kl 04:52 | Bodil

De från norr kommande leoparderna.


Min dikt är under tryckning, jag har gjort slut på alla nyskrivna ord, jag plockar lite i de gamla.
Så småningom kommer eventuellt en samling med alla loggböckerna i en volym, inga bilder bara text.
Man får se.

Här en text ur den näst sista loggboken, De från norr kommande leoparderna. Det är under den världsomspännande krisen 2008.

Den amerikanska regeringen ger hundratals miljarder dollar i stöd till bankväsendet.
Det är inte som förr när ultraliberalisterna alltid vann alla resonemang med att det som var bra med marknadsekonomin var att den reglerade sig själv.
Att jämvikten i samhället skötte sig själv i en marknadsekonomi.
Och den som sa emot blev anklagad för att vara terrorist, anhängare till Baader­ Meinhofligan och med huvudet fullt av planer att spränga allting i luften.

Man tror att när det är kris så är det kris, men inte för de rika.
»Krisen drabbar i huvudsak medelklassen«, förklarar en vd för lyxklocksbranschen i Schweiz.
Att den huvudsakligen drabbar underklassen, så långt kan vdn i lyxklocksbranschen inte se från sin alptopp.

Jag lyssnar på lunchnyheterna i bilradion. Reportern, som är mycket bekymrad över den brant accelererande arbetslösheten i Frankrike, intervjuar en politiker i regeringspartiet, politikern har en underligt munter ton.
»Hur är det?« frågar reportern bekymrat.
»Arbetslösheten som vi har sett öka alarmerande i slutet på 2008, hur kommer det att bli framöver?«
»I början på 2009 kommer det att bli ännu sämre«, svarar politikern i sin underligt muntra ton, »första perioden definitivt sämre«, säger han glatt för att fortsätta med siffror som – efter vad jag förstår av reporterns reaktion – är gravt illavarslande.
Politikern fortsätter med att fastslå att så långt man kan se framöver
år 2009 ser det illa ut. »Mycket illa«, säger han. I samma kusligt muntra ton.
Jag undrar om det är en taktik, låta glad och munter så nyheterna kan uppfattas som goda. Eller att politikern uppfattar arbetslösheten som något positivt, att de arbetslösa blir privilegierade – slipper stiga upp och gå till jobbet, sovmorgon och weekend hela veckan.
Eller också helt enkelt att den här politikern vet att ingen av de arbets­lösa som de illavarslande siffrorna handlar om kommer att vara han.
Och därför låter han så munter. På ett för oss andra kusligt och illavarslande sätt.

Inlagd 2/20/2015, kl 05:52 | Bodil

Je suis suèdoise


Det är i Frankrike.
Jag står och väntar på att posten ska öppna efter lunchuppehållet, klockan är strax halv två.
En fransk man kommer med sina brev. Ser på den stängda dörren, på mig och frågar på något som han tror är engelska om posten öppnar halv två.
Jag har franska kläder, franska skor, jag har bott nio år i Frankrike och innan jag öppnar munnen vet alla att jag inte är fransk.
Det är något i mitt sätt att stå, att se ut, att andas, att vänta, något i mitt kroppsspråk som skriker ut att jag inte är fransk.
»Je suis suédoise«, säger jag. Ursäktande.

Inlagd 2/20/2015, kl 03:52 | Bodil

ur SÅ GÖR JAG


Gatekeeper istället för grindvakt.
Jag läste det nyss i en intervju om bibliotekens roll i nutid och framtid, en bibliotekarie säger att förr var bibliotekarien gatekeeper och värnade om kvalité, nu är det kunderna som styr, det behövs inga gatekeepers på biblioteken längre.

Nu är det kunden som är kung.

Inlagd 2/19/2015, kl 01:52 | Kultur

Den gamla historien om pingvinen


När jag känner mig deprimerad är det första jag gör att kontrollera att jag minns historien om pingvinen.
Så länge jag gör det vet jag att depressionen är tillfällig, jag kommer inte alltid att se allting så svart.
Det kommer att gå över.

En gammal dam hittar en pingvin på gatan. Damen tar pingvinen till polisstationen och frågar vad hon ska göra med den.
»Ta den till zoo«, säger tjänstgörande poliskonstapel.
En tid senare möter polisen den gamla damen tillsammans med pingvinen ute på stan.
»Jag trodde jag sa att ni skulle ta den till zoo«, säger polisen.
»Det gjorde jag också«, säger damen.
»Och nu ska vi gå på bio.«

Inlagd 2/18/2015, kl 09:54 | Bodil

ur KOM OCH HÄLSA PÅ MIG OM TUSEN ÅR från 2007

bild
Någon säger till Majakovskij, den stora poeten, att hans dikter är för tillfälliga och snart ska vara glömda och Majakovskij svarar:
Kom och hälsa på mig om tusen år, så får vi se.

Det säger inte jag.
De där tusen åren är inte för mig.
När jag skriver är jag nöjd om jag kan göra det nu.
När jag skriver vill jag röja väg åt det jag försöker formulera, sedan vill jag inte vara med. Sedan får någon annan ta över, sedan är jag redan någon annanstans.
Det är därför den virtuella världen passar mig så perfekt.
I den virtuella världen är jag flyktig och svävande, lätt. Jag kan ändra mig, vända på ett påstående, utplåna det tidigare skrivna och börja om.
När jag skriver vill jag göra det i rörelse, i rymden, på ett moln, på min hemsida.
Alltid hemma men ingen vet var.
Så länge jag håller mig på hemsidan är jag luftburen, ansvarslös, fri.

Hur kan jag då ge mig ner i mörkret, som jag gör när jag skriver en bok?
En bok skrivs alltid under hotet om de tusen åren, att skriva en bok är att skriva sin egen gravsten, det som står skrivet i boken är lagt under evigt lock.
Att skriva en bok är att befästa sin jordbundenhet.
När jag skriver en bok blir jag mullvad, gräver ner mig i underjordiska gångar, villar bort mig i mörkret, hittar inte utgången, kör fast. Blind som en mullvad, detta djur som gör mig galen när jag ser dess spår i min trädgård i Finistère. Men utan uppgift i det stora omloppet skulle mullvaden inte finnas och nu är det så.

Kom och hälsa på mig om tusen år, recension

Inlagd 2/18/2015, kl 08:45 | Litteratur

Ur Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig

bild
Ur den första loggboken, Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig.
Att det är den tredje loggboken på bilden är för att jag inte har någon bild på den första, det vill säga jag har, men jag vet inte var den är.

Om resorna.
Att vara i Stockholm är inget problem och ännu mindre att vara i Finistère.
Varandet fungerar, det är resandet emellan som är problemet.
Avresandet från bostaden för att komma i tid till flygplatsen i stället för tre timmar för tidigt, cirkulerandet i de så kallade taxfreebutikerna,
investerandet i krämer garanterade att få min hud att se lika ung ut som jag känner mig, jag känner mig inte ung. Bestsellers som jag hatar redan
i kassan till pocketbutiken, allt är bara fel, jag lär mig inte hantera olägenheterna, står inte ut med förseningarna på grund av sent inkommande flygplan, dimma, strejk samt de förseningar till vilka inga förklaringar ges, jag kan inte resa, åren går.
Blev man inte lovad redan på sextiotalet att det bara skulle vara att be om att få bli beamad från där man var till dit man ville?
Beam me up, Scotty.

SMS från mig på väg från Paris internationella flygplats Charles de Gaulle till inrikesflygplatsen Orly:

8.30: Blr galn! Stillast bilko. Transf sk v 45 min tr MINST 3 tim. D har inte jag!
8.55: Dt hr stillast outh. Aldrig gora om d. Blir 7-k.
9.30: HMSK jvla bilko! Aldrg mr.

»Att ett SMS är så kort ger det en viss poetisk skönhet. Precis som i en haikudikt finns det massor med utrymme för att läsa mellan raderna,
särskilt i de tidigare stadierna av en förälskelse.«. Washington Post.

Inlagd 2/18/2015, kl 08:08 | Litteratur

Ett eget rum ur SÅ GÖR JAG


Var och en arbetsplats enligt sin egen vilja, krav och behov.
Den som vill ha det stökigt har det stökigt.
Den som behöver röka röker.
Alkohol och skrivande, den där rödvinspannan och inspirationen rinner till, den myten är det väl inte längre någon som går på?
I så fall – kör på det.
Charles Bukowski gjorde det. Rödvin och klassisk musik på radion, så skrev han sina dikter.

Skrivplatsen är en personlig sak mellan den skrivande och det skrivna.
Bara den som skriver vet.
Men hur det än är - platsen måste vara värnad från yttre angrepp och påverkan utifrån.
Det inre sköter man själv, tack så mycket.

Inlagd 2/14/2015, kl 07:39 | Litteratur

mer ur SÅ GÖR JAG


DET FANNS INGA FÖRFATTARE DÄR JAG VAR BARN

Så länge jag minns har jag älskat det skrivna, från det jag lärde mig läsa och fram till i dag, jag läser allt.
Skönlitteratur, Schopenhauer, annonser, artiklar på internet, broschyrer, krigsreportage.
Från det jag lärde mig läsa i första klass valde jag läsandet, jag var en livsform med läsandet som kännetecken, från den första bok jag läste var det uppenbart.
Att namnet bredvid titeln betydde att någon skapat personer och situationer, att någon skrivit det jag läste föll mig inte in - hur skulle det ha kunnat falla mig in?
Det fanns inga författare där jag kommer ifrån.

Om någon kommit till byn i Norrlands inland där jag satt vid fönstret med utsikt över Oviksfjällen och läste, om någon sciencefiction-inriktad person sett mig och förutsagt att jag, en dag skulle bli kallad till Bonniers förlag på Sveavägen i Stockholm, att Gerard Bonnier, den legendariske förläggaren skulle lägga handen på mitt manuskript och säga "Vi ger ut den", hade det varit lika bortom, obegripligt och verklighetsfrämmande för mig som om någon påstått att jag var svart som Lilla Svarta Sambo på sparbössan i Söndagsskolan eller att jag gick upp och ner på andra sidan jorden som en kines.
Var tid och plats har sina förutfattade meningar, sina fördomar, sin bild av världen och att det fanns författare ingick inte i min.

Inlagd 2/14/2015, kl 07:26 | Litteratur

från inledning på SÅ GÖR JAG


Det skrivs.
Prosa, poesi, SMS, tidningsartiklar, e-post, facebook, uppsatser, doktorsavhandlingar, bloggar, det twittras.

Böcker ges ut, pappersböcker, e-böcker, rymden viberar av tecken, miljarder mil alfanumerisk kod, tecken och språk som blir nya språk, digitala symboler att tolka till ord.
Det skrivs.

Det skrivna sprids.
Sprids och sprids.
För att skriva måste man kunna skriva.
Så att andra - än man själv - förstår vad det står.

Det skrivna måste fungera, vara tydligt eller avsiktligt mystiskt, inte allmänt och trist, men personligt och, enligt den skrivandes sanning, sant.
Det måste märkas vem avsändaren är utan att man ser det på displayen till mobilen eller förstår det av författarnamnet på boken, det kallas för stil.
Stilen visar vem den skrivande är.
Stilen ska vara den skrivandes stolthet, stil är inte någonting som bara står.
Stilen är jag, den är du.

Det handlar om viljan att skriva och skriva bra, om väljandet av bokstäver och ord, det handlar om tron, hoppet och kärleken till det skrivna och plikten mot.
Plikt låter strängt.
Plikt är strängt och ska vara strängt.
Säg det högt: ”Plikt.”
Säg det i en mikrofon och p-et kommer att smälla som ett revolverskott.

"Ingen projektil kan träffa hjärtat med så förlamande kraft som en punkt satt på rätt ställe".



Inlagd 2/14/2015, kl 07:16 | Bodil

ur SÅ GÖR JAG: Konsten att skriva


Det här är en anekdot som visar hur viktigt det är att veta vad ord betyder.
Det är under en tid i mitt liv när jag blev bjuden på mingelpartyn och tackade ja.
En berömd person i mingelvärlden möter mig, kramas mingelmässigt och utbrister:
”Jag älskar dina kvalster!”
I mingelvärlden är det världsligt – kvalster, alster.
Den som skriver får aldrig göra den sortens fel.
bildbildbildbild
En gammal pianist, Paul Anton Rye, i en av mina många nedlagda romaner, säger om skapande och smärta:
”Fågeln sjunger inte vackrast när hjärtat brister, fågeln sjunger vackrast när den sjunger för sjungandets skull.
Först när hjärtat har brustit färdigt sjunger fågeln bäst.
Så länge hjärtat blöder blir det bara skval.”
Jag kom just på - i skrivande stund, klockan 18.22 den 12 februari 2015 - att det är därför det tog mig fyra år att skriva DET HÄR ÄR HJÄRTAT, min dikt som kommer till påsk. Fast egentligen blöder ju hjärtat fortfarande och kommer att blöda tills jag dör.bild
bildbildbild
Jag har aldrig skrivit en bok, en pjäs, som jag inte under någon period av skrivandet har tänkt lägga ner.
Jag har lagt ner.
De gånger jag lagt ner har jag försökt intala mig att arbetet, de månader, år, jag lagt ner på det nedlagda, inte varit bortkastat.
Men jag vet inte.
Jag saknar mina nedlagda böcker och önskar att någon annan kunde skriva dem åt mig.
Tyvärr fungerar det inte så.
Eller tack och lov.

Inlagd 2/12/2015, kl 06:01 | Litteratur

SPRÅK

bild
När jag gick i skolan i Jämtland på femtiotalet fick vi inte prata jämtska. Varken i klassrummet eller på skolgården.
Sade vi ett enda ord på vårt modersmål fick vi stå i skamvrån eller vi fick ett kok stryk.
Vi hade kunnat göra uppror som man gör i Frankrike, vi hade kunnat ta till de vapen som stod oss till buds – snöbollar och skidstavar, och försvarat vårt modersmål men det gjorde vi inte.
Vi bara stod där i skamvrån och skämdes.
Inte för att jag förespråkar återgången till bygdemål, långt därifrån.
Det finns tillräckligt många språk att försöka uttrycka sig på som det är.

Inlagd 2/10/2015, kl 11:30 | Språk

Informationstext för Det här är hjärtat


Det värsta, inte det värsta men värre än fyra års arbete med en text, i det här fallet dikten Det här är hjärtat, något av det värsta är när man ombeds av förlaget att skriva några rader som kan användas i informationsmaterialet.
Så här blev det:

"DET HÄR ÄR HJÄRTAT är en kärleksdikt, en sorgdikt, en dikt när den orimliga förlust som kallas döden drabbar, den drabbar alla, den drabbade mig.
Jag skriver inte dikter längre men den här dikten krävde att jag skrev den."



Inlagd 2/10/2015, kl 02:40 | Litteratur

VÄNLIGHET


När jag flyttade in för fyra år sedan hade jag glömt att flytta bredbandet.
Fasa för samtalet med internetleverantören, Telia. Väntandet i växeln, bortkopplandet, avogheten hos personalen, siffervalet, uppdelningen i underavdelningar som gör att man aldrig kommer rätt.

Jag drar mig för samtalet men eftersom jag behöver bredbandet ringer jag och får tag på en vänlig handläggare med Norrköpingsdialekt som i vänlig ton frågar vad hon kan hjälpa till med.

Jag blir så chockad att den vänliga tror att jag har blivit bortkopplad.
”Är du där? ” säger hon på sin vänliga dialekt.
Jag tror inte mina öron men säger:
”Jag är här.”

Efter decennier av diversifierad känslokyla från Telia, från före det att jag flyttade till Frankrike och efter det att jag flyttade tillbaka, har jag råkat på en människa.

Flytten av bredbandet beställs, allt är klart på några minuter, klart och tydligt. Uppkopplingen mot servern kommer att fungera så fort jag hämtat ut modemet, säger den vänliga.
"Det låter för bra för att vara sant", säger jag men den vänliga säger att det är sant.

Att jag inte skrev upp namnet, namn och adress, så jag kan skicka blommor, böcker, choklad, jag bara tackade och tog emot utan tanke på att ge någonting tillbaks.

Jag vill citerat Primo Levi, Imre Kertész och mig själv om värdet med vänlighet i världen och om hur ovänlighet kan vara ett vapen för massdestruktion.

Inlagd 2/2/2015, kl 08:20 | Känslor

MEN DIKTERNA LEVER

bild
I dag är det tre år sedan Wislawa Szymborska, vår polska nobelpristagare, dog.
Men dikterna återuppstår och förökar sig.

BARN AV VÅR TID
av
Wislawa Szymborska
översättning: Anders Bodegård

Vi är barn av vår tid,
tiden är politisk.
Alla dina, våra, era
dagliga frågor, nattliga frågor,
är politiska frågor.
Vare sig du vill det eller inte
har dina gener ett politiskt förflutet,
din hy en politisk nyans,
dina ögon en politisk aspekt.
. . .
Opolitiska dikter är också politiska,
och däruppe lyser månen,
ett inte längre månlikt obljekt.
Att vara eller inte vara, det är frågan.
Vad då för en fråga, svara kära du.
En politisk fråga.

Läs även Werner Aspenströms Samlade dikter som nyss kommit ut.
Werner Aspenström som skrivit:

OM HON FRÅN POLEN VORE HÄR JUST NU

Om hon från Polen vore här just nu
kunde vi tala om stenarna
och deras släktingar...

Löjligt att stapla ord till skymningsdikter?
Löjligare att inte?
Lyckligast när staplar faller

bild

Inlagd 2/1/2015, kl 10:46 | Litteratur

Delegering


En ung lord lever tillbakadraget, han har valt det, han blir tillfrågad om varför han drar sig undan livet. Lorden svarar med en motfråga:
"Vad är livet för något?"
"Tja, sällskapsliv, hästtävlingar, vänner, giftermål, familjebildning", svarar man.
"På så vis", säger lorden, "går livet ut på det, då klarar min betjänt det i mitt ställe."

En betjänt eller butler, det vore inte så dumt.
Förutsatt att man struntar i klassperspektivet.
Men det går ju inte.
Så vi får ta det som en metafor (liknelse) där betjänten är mellanhand mellan lorden och den verklighet från vilken lorden drar sig tillbaka.
Det funkar.

Inlagd 2/1/2015, kl 01:59 | Filosofi

Rösten


När jag letade efter, jag minns inte vad, men jag hittade det här lilla textstycket ur Undergångarens sånger (1998)
Det är så det går till att hitta det man inte vet att man letar efter.
Och det är det enda sättet att inte bara vandra vidare där man gick förut och bekräfta det man redan visste.

Det här är om rösten.


Det är i rösten som sanningen finns.
En mor kan tala lugnande till sitt barn, men om oron finns där är det oron som hörs.
Ensamhet, hopp, kärlek, hat – sin röst rår ingen på.
Det människan försöker dölja talar tonfallet om.
En dum människa har en dum röst.
En ung människa kan ha en gammal röst, en rik kan ha en fattig röst och tvärtom.
Om rösten tillhör en man eller kvinna hörs inte alltid, men det hörs vem mannen eller kvinnan är bortom allt det där.
bild

Inlagd 1/31/2015, kl 12:31 | Kommunikation

Jag & islänningarna


Jag trodde det skulle vara en enkät där olika författare skulle svara på samma frågor.
Jag tänkte att jag tar det lite lättsamt.
Att jag tar det lite lättsamt betyder inte att jag inte lägger ner arbete på mina svar, ett enkätsvar kan ta fjorton dar, jag måste svara så gott jag kan, det måste bara vara så.
Jag kan inte fylla i en blankett utan att det tar ett kvartal för att jag får sådan prestationsångest.

I går på Hedengrens fick jag tidningen med litteraturenkäten, jag hade alldeles glömt bort att jag svarat och vad.
bild
Sedan köpte jag Kungar av Island av Einar Már Gudmundsson, islänningen med bland annat Universums änglar, dessa islänningar med sina nedärvt (?) starka och roliga berättelser.bild
bildbild

Inlagd 1/31/2015, kl 10:02 | Litteratur

Putsa skor

bild
Putsa skor, den rogivande omsorgen om stövlar och skor, att putsa skor är mitt sätt att närma mig det eftersträvansvärda tillståndet zen.

Sköter man sina klassiska läderstövlar som de förtjänar kommer de att leva lika länge som man själv.

Varje gång jag putsar mina dyra stövlar och skor (inte dyra beräknat över en livstid) tänker jag på Jens Lapidus, jag har läst att han också älskar att putsa skor.
Han sa kanske inte älskar men något som motsvarar älskar i en jurists vokabulär.
När jag putsar mina skor känner jag gemenskap med Jens Lapidus.
Och med alla på jorden som blir fridfulla till sinnes av att putsa skor.

Inlagd 1/31/2015, kl 03:20 | Då var det väl inget viktigt

SORG & SOLIDARITET





bild

Inlagd 1/29/2015, kl 06:40 | Katastrofer

I´ll be seeing you

bildbildbild
Om jag hade varit Billie Holiday hade I´ll be seeing you varit min dikt
Det här är hjärtat

Inlagd 1/27/2015, kl 10:00 | Musik

Den skrikande kvinnan i Farsta


Det var en gång en författare som planerade en författaruppläsning, programmet för en författarafton gör sig inte självt.
"Man borde tala om döden", tänker författaren, "den för alla gemensamma, den punkt som ger människolivet dess form."
Författaren bestämmer sig för att läsa en dikt om döden, men hejdar sig vid minnet av den skrikande kvinnan i Farsta.
Det var på Farsta bibliotek, dikten blev läst, den var kort som en dikt i en dödsannons, kort och trösterikt koncis, tyckte författaren.
Det tyckte inte den skrikande kvinnan som satte igång att puckla på författaren med knytnävarna vilt skrikande:
»Kan du inte skriva om något annat än döden.
Döden, döden. Har du inget annat än döden att komma med?«
"Jag vet inte men nästa gång får det bli en kärleksdikt", tänker författaren förglömmande sina kärleksdikters tragiska slut.

Inlagd 1/20/2015, kl 08:47 | Känslor

DET HÄR ÄR HJÄRTAT är en kärleksdikt


Utdrag ur DET HÄR ÄR HJÄRTAT, den nya dikten som ska komma ut i vår på Rönnells Antikvariat i samarbete med Bonniers, några deldikter med plats i heldikten. Än så länge, jag kanske stryker dem, jag ändrar alltid in i det sista, formgivaren och tryckeriet förtvivlar men jag ger mig inte förrän det är för sent.
Och egentligen är det för sent när jag börjar för känslan som sätter igång skrivandet går ändå aldrig att nå.
Ju större känsla desto mindre chans att flytta över den från hjärtat till tangentbordet
.
bildbildbild




Utan dig har jag ingen kärlek
Bara den jag älskar
älskar jag
Så förintas mänskligheten
Selektivt
Sorgen är egoist

Jordens fördömda
dör under mina ögon
Bara för dig
blöder jag
Jag är en ond människa
och det är ditt fel

Jag hatar att
du övergav mig
Lämnade mig
på jorden
utan alternativ

...............

Svindeln inför världsalltets
likgiltighet
Det finns astronauter
som aldrig kommer tillbaka
från rymden
Ground control to

Genom de fagra riken på jorden
gå vi till paradis
som inte finns

Hur gör folk för att leva?
Vid vilken ålder är det för sent

Det finns gamla par
som dör samtidigt
Men det är i dödsannonserna
och bara där

............

Bara du kan se mig
som jag är

Vem ska nu
vara jag

Vem ska nu
vara du

Hej det är jag
Det var jag

Inlagd 1/20/2015, kl 08:36 | Litteratur

En gammal dikt och en ny


Döden 1986 är en sorgdikt jag skrev på 80-talet, en änkling i glesbygden har förlorat sin Stella i bröstcancer.
Döden 1986 ingår i Paddan & Branden, en diktsamling jag skrev för vad skulle jag annars gjort av dikterna?

Det här är hjärtat, den nya dikten är från nu, från 2011 till 2015.
De här två dikterna är olika, fattas bara, men sorgedikter är de.

Det är väldigt glest med lyckodikter i världslitteraturen.
Lyckan skriver vitt.

Inlagd 1/20/2015, kl 08:33 | Litteratur

Döden 1986, hårt nedkortad, ur diktsamlingen Paddan & Branden



Södra Norrlands fjälltrakter & inland
Kalhyggen & stenrös, nyland
Småbönder & korn & får
Hälften kommer upp av det man sår
lammen blev bestrålade i år

Sortimentet - Länsväg 81 - på Essomacken
Nedanför den branta backen
är detsamma som i Stockholm & på Böda
Löpsedlarnas Döda Svenskar lika döda
Helnöt, Hänt i veckan, Röster
Lökchips & Lektyr med kvinnobrösten
Alla de där friska brösten

Högt ovanför 81-an tindrar byn
Lik en diamant i skyn
Vägbelysningen längs Oviksfjällen
i den dunkla tv-kvällen
glittrar som Manhattans femte aveny
med juvelbutiken Tiffany
Änklingen kan inte fly

Drängfull bakom dragna köksgardiner
hinkar i sig jästa maskrosviner
Vrålar utan mål & röst

GIV TILLBAKA STELLAS BRÖST
GIV TILLBAKA HENNES HÅR
Hon skulle fyllt fyrtisex i år

Snart ska ungtackorna lamma
STELLA KOM & HJÄLP DEM AMMA
...
Änklingen blir snöad in i änklingshuset
Skyhögt anfall
Drivan reflekterar ljuset
KRITVITT
TVÄRSNITT
& skalpellskarpt - Stella borta
Tom & blodlös hans aorta

STELLA DU MITT HJÄRTAS LJUS
STELLA FÖDD I DETTA HUS
Dog på intensiven
Trots den nya laserkniven
...
Lär mig du skog att vissna glad
En gång som höstens gula blad

sjöng den unga käcka prästen
Sedan psalmen 365
Stella hade sjungit den
När hon stökade i köket
Syltade, gav grisen gröpe
Hade sjungit den för lamman

Sorgen & Glädjen de vandra tillsamman

I helvete att de gör det
Sorgen springer före
& drar glädjen strypt i snöre
...
Vingslag över bygden nära
Änklingen vill sprängas i sin kärna
Millisievert bequerell
Vad är det på TV 1 i kväll?
Tvåans bild är bara grus
Hon är född i detta hus

STELLA HJÄLP MIG UR DET HÄR
STELLA SÄG MIG VAR DU ÄR
FJÄRRAN LOCKAR DU MIN SYN
JAG ÄR FAST I DENNA BYN

Jamen hjälp honom då någon
Mjölka korna sköta lagårn
Hålla fast & klippa fåren
Ta sig nerför alla åren
Hjälp honom att mata tvättmaskinen
& att mocka rent hos svinen
Lusa av den fula lagårdskatten
Värma sig en balja regnbågsvatten
Tvätta av sig finkostymen
Slänga bort Chloeparfymen
Skänka någon Stellas kläder
Undra vad det blir för väder

Måste rykta märren, sko den
Borsta sina tänder enligt gnuggmetoden
...
Änklingen försöker klara av det
Men han klarar inte av det
Han kan inte klara ut det
Stellas slut blev själva slutet
Stjärnan i den högsta toppen
Han kan aldrig själv få opp den

Allt blev bakomfram och fel

STELLA MED DIG VAR JAG HEL
BLINKA LILLA STJÄRNA DÄR
JAG VILL VARA DÄR DU ÄR
STELLA JAG SKALL SKYNDA MIG
JAG KAN INTE UTAN DIG

Så han styr igenom takets tegel
Flyr igenom farstuns spegel
Flyktar från sitt tomma hus
Styrd av norrskensfyrens ljus
Springer Vintergatan raka spåret
Riktningen mot förra året
Löper som en fläckig hare
Över himmelsk stjärnkklar skare
Flyktar tills han faller ner
Tills han aldrig faller mer
Till dess fåret blivit lamm
Till dess tiden kommit fram
Till den tid som var i går
Tiden före detta år
Tills dess papperet blivit skog
Innan Stella dog



Paddan & Branden finns i Samlade dikter, Månpocket 1995.
Eller på biblioteket.
Eller på antikvariat.

Inlagd 1/20/2015, kl 04:15 | Litteratur

Alla har cancer


Jag har inte "gått ut med" att jag har cancer förut, det är jobbigt men inte märkvärdigt, alla har någon som har cancer.
Att jag "går ut med" det nu är för att jag vill att någon annan ska ta över, att någon bra journalist ska ta fram berättelsen om kostnaden för Nya Karolinska jämfört med utgiften för cancervården på Gamla Karolinska.
bild
Vem som helst kan få cancer, buddister får cancer, akademiledamöter, lokalvårdare, skådespelare, författare som Christopher Hitchens, världens rikaste vegan Linda McCartney, Jacqueline Kennedy, Steve Jobs.
Det behöver inte bli du, det måste inte bli jag, men alla känner någon med cancer, tänk på Cancerfonden står det i dödsannonserna.
Så dags.
bild
Cancer drabbar inte bara den som har den i kroppen, den drabbar de anhöriga, den drabbar vännerna.
Att livet är det som pågår under tiden man sysslar med annat, det är gammalt, men att livet måste ha sin gång även för den som är sjuk, den som har oturen att råka bli sjuk mellan hösten 2013 när jag blev diagnosticerad och år 2017 när Nya Karolinska ska bli klart, att sjukdomar pågår under tiden och att patienterna, det vill säga kunderna och deras anhöriga, dubbeldrabbas, har de ansvariga (oansvariga?) ingen aning om.
Eller blundar för det.

Om någon av de styrande (vanstyrande, blindstyrande?) hade blivit inlagd på gamla Karolinska skulle det rustats upp direkt med typ en miljard.

Förutsatt det inte är blodcancer, leukemi, kommer de ansvariga (oansvariga?) undan med sina privata sjukvårdsförsäkringar, men för leukemi finns bara Karolinska. Gamla Karolinska. Men det verkar de inte veta. I så fall hade de legat lågt med kommande nedskärningar på hematologen.

Jag känner en sköterska som slutade på hematologen för att hon inte stod ut med att det var så smutsigt där. För att städningen var utlagd till lägsta anbud. Precis som den så kallade maten på gamla Karolinska.
bild
Det är inte väggarna, taken och golven, det är inte ledningen som håller ihop Karolinska, det vill säga gamla Karolinska, interimkarolinska, vad som håller ihop det sjukhuset är personalen.
Så klart.

Viktigt:
Ända sedan vintern 2013 - 2014 har jag försökt skriva något om det här, jag har skrivit kilometer. Men inte publicerat.
Hur jag än försöker blir det inte bra, ironin blir dum, jag får inte stil på det.
Det blir så när man är mitt inne i någonting.

Är man för arg hörs bara skriket och inte vad man skriker, eller det blir bara som ett suddigt mummel.
I vilket fall är det så för mig.

Det är därför jag i stort sett kräver att någon kompetent journalist ska gräva under Nya Karolinska - inte för att det inte funnits artiklar i DN Stockholm, inte för att inte Svenska Dagbladet haft löpande rapportering och publicerat brinnande apeller från onkologer och det är bra, men vad jag önskar är ett grundligt gräv på djupet.
Ett framtagande i ljuset av hur beslut och upphandlingar för Nya Karolinska gått till, varför Skanska har monopol på bygget helt på tvärs mot marknadssamhällets grundtänk och varför personalen, som vet hur vården fungerar i praktiken, inte har konsulterats eller informerats om omständigheter som kommer att påverka deras yrkesliv.
Har jag hört.
Liksom att vårdpersonal inte står i kö för jobb på Nya Karolinska; det dyra lyxbygget Nya Karolinska som ska öppna 2017.
Nu behövs det att någon av alla briljanta journalister som finns i Sverige ska göra en jämförelse mellan miljardrullningen på Nya Karolinska och de jämförelsevis få miljoner cancervården på Gamla Karolinska går back.
För övrigt är det en vansinnig idé att cancervård ska gå med vinst.

Jag väntar på en artikelserie i klass med Cervenkas och Torbjörn Isacsons om fasonerna på SCA, jag väntar på att Cervenka, Isacson och alla deras grävande kollegor sätter igång med det och gör det nu.

En fördel med att ha en svår sjukdom är att ett bättre utpressningsläge får man aldrig.
"Gör som jag vill annars dör jag!"

Att det kan dröja många år innan jag dör om giftbehandlingen tar, ligger jag lågt med.
"Gräv djupt och gräv nu! Annars..."


Inlagd 1/17/2015, kl 10:25 | Hälsovård

Fredag den 16 januari 2015


Det är i dag, det är fredag den 16 januari, det är på Radiumhemmet, Karolinska Solna, avd P 13, det är min första cellgiftsbehandling efter återfallet.
Så var det sagt.

Det lär finnas personer som när de drabbas av cancer säger eller tänker:
Varför jag? Varför just jag?
Så tänker inte jag.
Jag tänker:
Varför inte? Varför inte just jag?

Jag säger inte att det ena sättet att tänka är bättre än det andra, inte alls.
Det som garanterat inte alls är bra är att de styrande i Stockholms läns landsting tycker att det kan sparas in på cancervården på Karolinska. Och att det kan sparas in på vården utan risk för våra liv.
Vare sig vi tänker:
Varför jag? Varför just jag?
eller:
Varför inte? Varför inte just jag?

Inlagd 1/14/2015, kl 03:04 | Bodil

LITE LÖSRYCKT UNDERVISNING UR

bild
Ny termin, schooldays, dags för grammatik.

Possessiva pronomen:

Min frisör
Min syster
Min kompis
Min granne
Min, säger jag, fast jag inte äger de här personerna, jag har inte köpt dem på auktion som man gjorde med slavar förr.
Jag äger inte frisören, kompisen, grannen som man äger ett par sockor eller en bäddsoffa. Jag kan inte sälja dem på Blocket eller lägga ett tyg över dem när de blir gamla och slitna.

Mitt ICA, mitt COOP, mitt Systembolag, det är korrekt använda personliga pronomen, de är grammatikaliskt rätt använda men fel.
Jag äger varken Systembolaget, ICA eller Coop.
Det är underförstått.
Det underförstådda är en trygghet, en gemensam överenskommelse, som inte behöver förklaras och bara att lita på.

Det är mina personliga pronomen, mina och dina, mitt och ditt.
bild
Syftningsfel:

Alla fel är lika dåliga men få fel är lika underhållande som syftningsfel.
Förutsatt att man inte skrivit dem själv:

Kvinna anklagad för mord på segelbåt
37-åring anhölls misstänkt för grov stöld av åklagare.
Krockade med älg på motorcykel.
En stol som i många år tillhört en revisor med stoppning i sits och armstöd säljes.
Lägenhet med utsikt över grönområde och parkettgolv.
Mindre charmigt hus till salu.
bild
Kärlekstecken:

Semikolon är ett mellanting mellan komma och kolon som summerar det som står före; semikolon är bra och användbart.
Jag tänker på semikolon och som alltid när man tänker på någonting stöter man på det överallt.
På den kulturella website jag läser varje dag, skriver en av New York Times bloggare om sin kärlek till semikolon:
Bloggaren är före detta fan till den före detta kultförfattaren Kurt Vonnegut som förbjudit användning av semikolon. Ett förbud som bloggaren följt till den dag han upptäcker Isaac Babels utsaga om punkten:
”Ingen projektil kan träffa hjärtat med så förlamande kraft som en punkt satt på rätt ställe.”
Bloggarens upptäckt av punktens betydelse leder fram till upptäckten av, och kärleken till semikolon.
”Ett semikolon används för att skilja delar av en mening, där ett kommatecken är för svagt, men sambandet för starkt för att göra separata meningar av delarna.”
Grammatikens beskrivning av semikolonets funktion blir, för bloggaren, till en vacker och psykologiskt värdefull insikt:

”Inget annat skiljetecken fångar så tydligt våra tankars flytande och solida, våg- och partikelmässiga beskaffenhet.”

Andningen i texten:

Ett sätt att känna var skiljetecknen ska placeras och vilka skiljetecken som ska väljas är att läsa ett stycke högt. Gå fram och tillbaka och deklamera det du har skrivit.
Det är på andningen det känns.
Punkt, komma, tankstreck, kolon, semikolon.
bild
Ändringar i praxis:*/

Regler för användning av skiljetecken ändras.
När jag gick i skolan var man tvungen att sätta kommatecken före som. Ett som utan kommatecken före och uppsatsen blev underkänd.
En annan anledning att underkänna en uppsats var Missuppfattat ämnet.
Hade det här varit en uppsats hade jag fått underkänt direkt för att jag dragit in Missuppfattat ämnet i ett kapitel om skiljetecken.

*/ Praxis=vedertaget bruk.
bild
Utropstecken: (!)

Utropstecken används för att förstärka och understryka det som står, utropstecknet säger: ”Titta på det här, hör på mig, läs!”

Utropstecknet är ett tecken på att meningen är misslyckad; att utropstecknet behövs betyder att meningen inte är tillräckligt uttrycksfull i sig själv.

Utropstecknet efter SÅ GÖR JAG! har fått vara kvar som i förhoppningen att få blivande läsare att köpa boken inbunden till fullpris så jag får royalty, köpa för att de blivande läsarna tänker, var och en och allihop tillsammans:
”Aha! Konsten att skriva, så gör hon! Det var värst, den boken måste jag köpa till alla jag känner som bara skriver utan att veta hur man gör.”

Undantag:
I SMS och e-post är jag generös med utropstecken.
Korta meddelanden måste vara tydligare än det långa meddelande som en bok är.
I SMS och mejl slösar jag på utropstecken och versaler, stora bokstäver för att understryka det viktiga.
Jag sätter inte in glada eller ledsna så kallade smileys och andra emojs för att signalera att jag hänger med.
Den sortens trendiga teckenspråk kommer och går så fort att när jag lärt mig att effektivt hantera emojs, är trenden redan över eller jag är död.
bild

Inlagd 1/11/2015, kl 05:34 | Vetenskap

Sorg 8 januari 2014

bildbildbildbildbild
Döden kräver en högtidlighet som den inte har gjort sig förtjänt av.
Döden kräver en respekt som den inte är värd.
Döden har ingen humor.

Dylan Thomas skrev :
»Rage rage against the dying of the light.«
Döden är inte värd det raseriet.
Döden är dum.

Det här med att den som gudarna älskar dör ung!
Ännu ett argument mot gudligheten.
Att dö ung och dum, vilket öde.
Det är livet som är högtidligt, som kräver respekt.
Ingenting annat än livet.

En krokus, ett snabbköp, en fluga. Mossan på en mur, alla saker som måste hållas efter för att fungera.
Vartenda dammkorn.
Alla sinnen som uppfattar att dammkornet flnns.

Av stoft är du kommen – låt gå.
Stoft ska du åter bli – aldrig i livet.
bild

Inlagd 1/8/2015, kl 12:28 | Katastrofer

DEN SÅ KALLADE TVÅSAMHETEN

bild

Det finns inga människor jag beundrar så mycket som människor som lyckas leva tillsammans i livslånga förhållanden utan att deformeras – förminskas, knycklas ihop, slipas ner, plattas till, planas ut.
Livskamrater som kan bevaka gränsen till sig själva i ett samlivs gränslösa intimitet.
Personer som kan förlåta utan att förminska den förlåtne eller sig själv.
Människor som klarar av att behålla sin natur och sina egenheter i så kallad tvåsamhet, som kan leva fria tillsammans utan att förlora den del av sig själva som de behöver bäst.


Inlagd 1/7/2015, kl 08:31 | Kvinnor och män

Biverkningarna

bild
Några biverkningar jag riskerar få av mediciner jag ordinerats.

Nedsatt vakenhetsgrad
Medvetslöshet
Nedsatt kräkreflex.
Postoperativt delirium
Patologiskt skrattande
Kliande av sig själv – self scratching
Restless legs
Självmord
Oåterkalleligt håravfall

Observera att spår av dessa läkemedel kan upptäckas i håret så långt bakåt i tiden som ens längsta hårstrå har vuxit.

Symptom på överdos:
En onykter uppsyn
Förvirring
Medvetslöshet
Om du har överdoserat, sök akut medicinsk vård.




Inlagd 1/6/2015, kl 09:19 | Hälsovård

FASA


Fasan för att jag en dag inte ska intressera mig.
Inte det att jag – jag som i jag – inte ska intressera mig längre, men att jag en dag ska vakna och inte bry mig om någonting mer.
Fasan för att bli en åldring som inte bryr sig om någonting.
bild

Inlagd 1/4/2015, kl 09:28 | Framtiden

Blinka lilla stjärnaångesten


Ångest är en femtiotalskänsla som kommer då och då.
I alla hyreslägenheter jag bott är det alltid någon som övar piano och alltid på samma nybörjarnivå.
Blinka lilla stjärna där, lika fel och falskt år efter år.
Man vet aldrig när övandet ska komma och inte hur länge det ska hålla på.
Bara att den som övar aldrig kommer någon vart.
Blinka lilla stjärna och ångesten kommer som ett skott.

Inlagd 1/4/2015, kl 07:59 | Känslor

Sardinen på tunnelbanan

bildbildbild

Sardinen på tunnelbanan.

Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen.
Jag vill inte borsta mig med den där tandkrämen. Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan.
Jag känner inget behov av det där toilettpapperet. Jag är inte intresserad av den där försäkringen. Jag tänker inte övergå till ett annat cigarettmärke.
Jag har ingen lust att se den där filmen.
Jag vägrar att stiga av vid Skärholmen.
Sardinen vill att burken öppnas mot havet.

Inlagd 1/3/2015, kl 06:39 | Litteratur

DET HAR BLIVIT KONSTIGT I INLÄGGEN HÄR NEDAN


De senaste inläggen ligger inte sist.
Det finns flera nya små inlägg nedanför dikterna på den blå linjen.

Felet verkar ha rättat till sig av sig självt.
INTE för att jag har dragit ur sladden eller startat om datorn som datasupporten säger på det nedlåtande sätt många har mot gamla damer som inte alls är tekniska idioter allihop.

Inlagd 1/1/2015, kl 05:50 | Vetenskap

Bodil

Köp! »Så gör jag: Konsten att skriva«

Omslag

Köp! »Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag«

Omslag

ENLIGT BODIL MALMSTEN
www.bodilmalmsten.se

Kategorier
Sök den här bloggen

Statistik

Den här bloggen har för närvarande 2698 inlägg i 47 kategorier.

Bloggtoppen.se