Bodil Malmsten

MEN DIKTERNA LEVER

bild
I dag är det tre år sedan Wislawa Szymborska, vår polska nobelpristagare, dog.
Men dikterna återuppstår och förökar sig.

BARN AV VÅR TID
av
Wislawa Szymborska
översättning: Anders Bodegård

Vi är barn av vår tid,
tiden är politisk.
Alla dina, våra, era
dagliga frågor, nattliga frågor,
är politiska frågor.
Vare sig du vill det eller inte
har dina gener ett politiskt förflutet,
din hy en politisk nyans,
dina ögon en politisk aspekt.
. . .
Opolitiska dikter är också politiska,
och däruppe lyser månen,
ett inte längre månlikt obljekt.
Att vara eller inte vara, det är frågan.
Vad då för en fråga, svara kära du.
En politisk fråga.

Läs även Werner Aspenströms Samlade dikter som nyss kommit ut.
Werner Aspenström som skrivit:

OM HON FRÅN POLEN VORE HÄR JUST NU

Om hon från Polen vore här just nu
kunde vi tala om stenarna
och deras släktingar...

Löjligt att stapla ord till skymningsdikter?
Löjligare att inte?
Lyckligast när staplar faller

bild

Inlagd 2/1/2015, kl 10:46 | Litteratur

Delegering


En ung lord lever tillbakadraget, han har valt det, han blir tillfrågad om varför han drar sig undan livet. Lorden svarar med en motfråga:
"Vad är livet för något?"
"Tja, sällskapsliv, hästtävlingar, vänner, giftermål, familjebildning", svarar man.
"På så vis", säger lorden, "går livet ut på det, då klarar min betjänt det i mitt ställe."

En betjänt eller butler, det vore inte så dumt.
Förutsatt att man struntar i klassperspektivet.
Men det går ju inte.
Så vi får ta det som en metafor (liknelse) där betjänten är mellanhand mellan lorden och den verklighet från vilken lorden drar sig tillbaka.
Det funkar.

Inlagd 2/1/2015, kl 01:59 | Filosofi

Rösten


När jag letade efter, jag minns inte vad, men jag hittade det här lilla textstycket ur Undergångarens sånger (1998)
Det är så det går till att hitta det man inte vet att man letar efter.
Och det är det enda sättet att inte bara vandra vidare där man gick förut och bekräfta det man redan visste.

Det här är om rösten.


Det är i rösten som sanningen finns.
En mor kan tala lugnande till sitt barn, men om oron finns där är det oron som hörs.
Ensamhet, hopp, kärlek, hat – sin röst rår ingen på.
Det människan försöker dölja talar tonfallet om.
En dum människa har en dum röst.
En ung människa kan ha en gammal röst, en rik kan ha en fattig röst och tvärtom.
Om rösten tillhör en man eller kvinna hörs inte alltid, men det hörs vem mannen eller kvinnan är bortom allt det där.
bild

Inlagd 1/31/2015, kl 12:31 | Kommunikation

Jag & islänningarna


Jag trodde det skulle vara en enkät där olika författare skulle svara på samma frågor.
Jag tänkte att jag tar det lite lättsamt.
Att jag tar det lite lättsamt betyder inte att jag inte lägger ner arbete på mina svar, ett enkätsvar kan ta fjorton dar, jag måste svara så gott jag kan, det måste bara vara så.
Jag kan inte fylla i en blankett utan att det tar ett kvartal för att jag får sådan prestationsångest.

I går på Hedengrens fick jag tidningen med litteraturenkäten, jag hade alldeles glömt bort att jag svarat och vad.
bild
Sedan köpte jag Kungar av Island av Einar Már Gudmundsson, islänningen med bland annat Universums änglar, dessa islänningar med sina nedärvt (?) starka och roliga berättelser.bild
bildbild

Inlagd 1/31/2015, kl 10:02 | Litteratur

Putsa skor

bild
Putsa skor, den rogivande omsorgen om stövlar och skor, att putsa skor är mitt sätt att närma mig det eftersträvansvärda tillståndet zen.

Sköter man sina klassiska läderstövlar som de förtjänar kommer de att leva lika länge som man själv.

Varje gång jag putsar mina dyra stövlar och skor (inte dyra beräknat över en livstid) tänker jag på Jens Lapidus, jag har läst att han också älskar att putsa skor.
Han sa kanske inte älskar men något som motsvarar älskar i en jurists vokabulär.
När jag putsar mina skor känner jag gemenskap med Jens Lapidus.
Och med alla på jorden som blir fridfulla till sinnes av att putsa skor.

Inlagd 1/31/2015, kl 03:20 | Då var det väl inget viktigt

SORG & SOLIDARITET





bild

Inlagd 1/29/2015, kl 06:40 | Katastrofer

I´ll be seeing you

bildbildbild
Om jag hade varit Billie Holiday hade I´ll be seeing you varit min dikt
Det här är hjärtat

Inlagd 1/27/2015, kl 10:00 | Musik

Den skrikande kvinnan i Farsta


Det var en gång en författare som planerade en författaruppläsning, programmet för en författarafton gör sig inte självt.
"Man borde tala om döden", tänker författaren, "den för alla gemensamma, den punkt som ger människolivet dess form."
Författaren bestämmer sig för att läsa en dikt om döden, men hejdar sig vid minnet av den skrikande kvinnan i Farsta.
Det var på Farsta bibliotek, dikten blev läst, den var kort som en dikt i en dödsannons, kort och trösterikt koncis, tyckte författaren.
Det tyckte inte den skrikande kvinnan som satte igång att puckla på författaren med knytnävarna vilt skrikande:
»Kan du inte skriva om något annat än döden.
Döden, döden. Har du inget annat än döden att komma med?«
"Jag vet inte men nästa gång får det bli en kärleksdikt", tänker författaren förglömmande sina kärleksdikters tragiska slut.

Inlagd 1/20/2015, kl 08:47 | Känslor

DET HÄR ÄR HJÄRTAT är en kärleksdikt


Utdrag ur DET HÄR ÄR HJÄRTAT, den nya dikten som ska komma ut i vår på Rönnells Antikvariat i samarbete med Bonniers, några deldikter med plats i heldikten. Än så länge, jag kanske stryker dem, jag ändrar alltid in i det sista, formgivaren och tryckeriet förtvivlar men jag ger mig inte förrän det är för sent.
Och egentligen är det för sent när jag börjar för känslan som sätter igång skrivandet går ändå aldrig att nå.
Ju större känsla desto mindre chans att flytta över den från hjärtat till tangentbordet
.
bildbildbild




Utan dig har jag ingen kärlek
Bara den jag älskar
älskar jag
Så förintas mänskligheten
Selektivt
Sorgen är egoist

Jordens fördömda
dör under mina ögon
Bara för dig
blöder jag
Jag är en ond människa
och det är ditt fel

Jag hatar att
du övergav mig
Lämnade mig
på jorden
utan alternativ

...............

Svindeln inför världsalltets
likgiltighet
Det finns astronauter
som aldrig kommer tillbaka
från rymden
Ground control to

Genom de fagra riken på jorden
gå vi till paradis
som inte finns

Hur gör folk för att leva?
Vid vilken ålder är det för sent

Det finns gamla par
som dör samtidigt
Men det är i dödsannonserna
och bara där

............

Bara du kan se mig
som jag är

Vem ska nu
vara jag

Vem ska nu
vara du

Hej det är jag
Det var jag

Inlagd 1/20/2015, kl 08:36 | Litteratur

En gammal dikt och en ny


Döden 1986 är en sorgdikt jag skrev på 80-talet, en änkling i glesbygden har förlorat sin Stella i bröstcancer.
Döden 1986 ingår i Paddan & Branden, en diktsamling jag skrev för vad skulle jag annars gjort av dikterna?

Det här är hjärtat, den nya dikten är från nu, från 2011 till 2015.
De här två dikterna är olika, fattas bara, men sorgedikter är de.

Det är väldigt glest med lyckodikter i världslitteraturen.
Lyckan skriver vitt.

Inlagd 1/20/2015, kl 08:33 | Litteratur

Döden 1986, hårt nedkortad, ur diktsamlingen Paddan & Branden



Södra Norrlands fjälltrakter & inland
Kalhyggen & stenrös, nyland
Småbönder & korn & får
Hälften kommer upp av det man sår
lammen blev bestrålade i år

Sortimentet - Länsväg 81 - på Essomacken
Nedanför den branta backen
är detsamma som i Stockholm & på Böda
Löpsedlarnas Döda Svenskar lika döda
Helnöt, Hänt i veckan, Röster
Lökchips & Lektyr med kvinnobrösten
Alla de där friska brösten

Högt ovanför 81-an tindrar byn
Lik en diamant i skyn
Vägbelysningen längs Oviksfjällen
i den dunkla tv-kvällen
glittrar som Manhattans femte aveny
med juvelbutiken Tiffany
Änklingen kan inte fly

Drängfull bakom dragna köksgardiner
hinkar i sig jästa maskrosviner
Vrålar utan mål & röst

GIV TILLBAKA STELLAS BRÖST
GIV TILLBAKA HENNES HÅR
Hon skulle fyllt fyrtisex i år

Snart ska ungtackorna lamma
STELLA KOM & HJÄLP DEM AMMA
...
Änklingen blir snöad in i änklingshuset
Skyhögt anfall
Drivan reflekterar ljuset
KRITVITT
TVÄRSNITT
& skalpellskarpt - Stella borta
Tom & blodlös hans aorta

STELLA DU MITT HJÄRTAS LJUS
STELLA FÖDD I DETTA HUS
Dog på intensiven
Trots den nya laserkniven
...
Lär mig du skog att vissna glad
En gång som höstens gula blad

sjöng den unga käcka prästen
Sedan psalmen 365
Stella hade sjungit den
När hon stökade i köket
Syltade, gav grisen gröpe
Hade sjungit den för lamman

Sorgen & Glädjen de vandra tillsamman

I helvete att de gör det
Sorgen springer före
& drar glädjen strypt i snöre
...
Vingslag över bygden nära
Änklingen vill sprängas i sin kärna
Millisievert bequerell
Vad är det på TV 1 i kväll?
Tvåans bild är bara grus
Hon är född i detta hus

STELLA HJÄLP MIG UR DET HÄR
STELLA SÄG MIG VAR DU ÄR
FJÄRRAN LOCKAR DU MIN SYN
JAG ÄR FAST I DENNA BYN

Jamen hjälp honom då någon
Mjölka korna sköta lagårn
Hålla fast & klippa fåren
Ta sig nerför alla åren
Hjälp honom att mata tvättmaskinen
& att mocka rent hos svinen
Lusa av den fula lagårdskatten
Värma sig en balja regnbågsvatten
Tvätta av sig finkostymen
Slänga bort Chloeparfymen
Skänka någon Stellas kläder
Undra vad det blir för väder

Måste rykta märren, sko den
Borsta sina tänder enligt gnuggmetoden
...
Änklingen försöker klara av det
Men han klarar inte av det
Han kan inte klara ut det
Stellas slut blev själva slutet
Stjärnan i den högsta toppen
Han kan aldrig själv få opp den

Allt blev bakomfram och fel

STELLA MED DIG VAR JAG HEL
BLINKA LILLA STJÄRNA DÄR
JAG VILL VARA DÄR DU ÄR
STELLA JAG SKALL SKYNDA MIG
JAG KAN INTE UTAN DIG

Så han styr igenom takets tegel
Flyr igenom farstuns spegel
Flyktar från sitt tomma hus
Styrd av norrskensfyrens ljus
Springer Vintergatan raka spåret
Riktningen mot förra året
Löper som en fläckig hare
Över himmelsk stjärnkklar skare
Flyktar tills han faller ner
Tills han aldrig faller mer
Till dess fåret blivit lamm
Till dess tiden kommit fram
Till den tid som var i går
Tiden före detta år
Tills dess papperet blivit skog
Innan Stella dog



Paddan & Branden finns i Samlade dikter, Månpocket 1995.
Eller på biblioteket.
Eller på antikvariat.

Inlagd 1/20/2015, kl 04:15 | Litteratur

Alla har cancer


Jag har inte "gått ut med" att jag har cancer förut, det är jobbigt men inte märkvärdigt, alla har någon som har cancer.
Att jag "går ut med" det nu är för att jag vill att någon annan ska ta över, att någon bra journalist ska ta fram berättelsen om kostnaden för Nya Karolinska jämfört med utgiften för cancervården på Gamla Karolinska.
bild
Vem som helst kan få cancer, buddister får cancer, akademiledamöter, lokalvårdare, skådespelare, författare som Christopher Hitchens, världens rikaste vegan Linda McCartney, Jacqueline Kennedy, Steve Jobs.
Det behöver inte bli du, det måste inte bli jag, men alla känner någon med cancer, tänk på Cancerfonden står det i dödsannonserna.
Så dags.
bild
Cancer drabbar inte bara den som har den i kroppen, den drabbar de anhöriga, den drabbar vännerna.
Att livet är det som pågår under tiden man sysslar med annat, det är gammalt, men att livet måste ha sin gång även för den som är sjuk, den som har oturen att råka bli sjuk mellan hösten 2013 när jag blev diagnosticerad och år 2017 när Nya Karolinska ska bli klart, att sjukdomar pågår under tiden och att patienterna, det vill säga kunderna och deras anhöriga, dubbeldrabbas, har de ansvariga (oansvariga?) ingen aning om.
Eller blundar för det.

Om någon av de styrande (vanstyrande, blindstyrande?) hade blivit inlagd på gamla Karolinska skulle det rustats upp direkt med typ en miljard.

Förutsatt det inte är blodcancer, leukemi, kommer de ansvariga (oansvariga?) undan med sina privata sjukvårdsförsäkringar, men för leukemi finns bara Karolinska. Gamla Karolinska. Men det verkar de inte veta. I så fall hade de legat lågt med kommande nedskärningar på hematologen.

Jag känner en sköterska som slutade på hematologen för att hon inte stod ut med att det var så smutsigt där. För att städningen var utlagd till lägsta anbud. Precis som den så kallade maten på gamla Karolinska.
bild
Det är inte väggarna, taken och golven, det är inte ledningen som håller ihop Karolinska, det vill säga gamla Karolinska, interimkarolinska, vad som håller ihop det sjukhuset är personalen.
Så klart.

Viktigt:
Ända sedan vintern 2013 - 2014 har jag försökt skriva något om det här, jag har skrivit kilometer. Men inte publicerat.
Hur jag än försöker blir det inte bra, ironin blir dum, jag får inte stil på det.
Det blir så när man är mitt inne i någonting.

Är man för arg hörs bara skriket och inte vad man skriker, eller det blir bara som ett suddigt mummel.
I vilket fall är det så för mig.

Det är därför jag i stort sett kräver att någon kompetent journalist ska gräva under Nya Karolinska - inte för att det inte funnits artiklar i DN Stockholm, inte för att inte Svenska Dagbladet haft löpande rapportering och publicerat brinnande apeller från onkologer och det är bra, men vad jag önskar är ett grundligt gräv på djupet.
Ett framtagande i ljuset av hur beslut och upphandlingar för Nya Karolinska gått till, varför Skanska har monopol på bygget helt på tvärs mot marknadssamhällets grundtänk och varför personalen, som vet hur vården fungerar i praktiken, inte har konsulterats eller informerats om omständigheter som kommer att påverka deras yrkesliv.
Har jag hört.
Liksom att vårdpersonal inte står i kö för jobb på Nya Karolinska; det dyra lyxbygget Nya Karolinska som ska öppna 2017.
Nu behövs det att någon av alla briljanta journalister som finns i Sverige ska göra en jämförelse mellan miljardrullningen på Nya Karolinska och de jämförelsevis få miljoner cancervården på Gamla Karolinska går back.
För övrigt är det en vansinnig idé att cancervård ska gå med vinst.

Jag väntar på en artikelserie i klass med Cervenkas och Torbjörn Isacsons om fasonerna på SCA, jag väntar på att Cervenka, Isacson och alla deras grävande kollegor sätter igång med det och gör det nu.

En fördel med att ha en svår sjukdom är att ett bättre utpressningsläge får man aldrig.
"Gör som jag vill annars dör jag!"

Att det kan dröja många år innan jag dör om giftbehandlingen tar, ligger jag lågt med.
"Gräv djupt och gräv nu! Annars..."


Inlagd 1/17/2015, kl 10:25 | Hälsovård

Fredag den 16 januari 2015


Det är i dag, det är fredag den 16 januari, det är på Radiumhemmet, Karolinska Solna, avd P 13, det är min första cellgiftsbehandling efter återfallet.
Så var det sagt.

Det lär finnas personer som när de drabbas av cancer säger eller tänker:
Varför jag? Varför just jag?
Så tänker inte jag.
Jag tänker:
Varför inte? Varför inte just jag?

Jag säger inte att det ena sättet att tänka är bättre än det andra, inte alls.
Det som garanterat inte alls är bra är att de styrande i Stockholms läns landsting tycker att det kan sparas in på cancervården på Karolinska. Och att det kan sparas in på vården utan risk för våra liv.
Vare sig vi tänker:
Varför jag? Varför just jag?
eller:
Varför inte? Varför inte just jag?

Inlagd 1/14/2015, kl 03:04 | Bodil

LITE LÖSRYCKT UNDERVISNING UR

bild
Ny termin, schooldays, dags för grammatik.

Possessiva pronomen:

Min frisör
Min syster
Min kompis
Min granne
Min, säger jag, fast jag inte äger de här personerna, jag har inte köpt dem på auktion som man gjorde med slavar förr.
Jag äger inte frisören, kompisen, grannen som man äger ett par sockor eller en bäddsoffa. Jag kan inte sälja dem på Blocket eller lägga ett tyg över dem när de blir gamla och slitna.

Mitt ICA, mitt COOP, mitt Systembolag, det är korrekt använda personliga pronomen, de är grammatikaliskt rätt använda men fel.
Jag äger varken Systembolaget, ICA eller Coop.
Det är underförstått.
Det underförstådda är en trygghet, en gemensam överenskommelse, som inte behöver förklaras och bara att lita på.

Det är mina personliga pronomen, mina och dina, mitt och ditt.
bild
Syftningsfel:

Alla fel är lika dåliga men få fel är lika underhållande som syftningsfel.
Förutsatt att man inte skrivit dem själv:

Kvinna anklagad för mord på segelbåt
37-åring anhölls misstänkt för grov stöld av åklagare.
Krockade med älg på motorcykel.
En stol som i många år tillhört en revisor med stoppning i sits och armstöd säljes.
Lägenhet med utsikt över grönområde och parkettgolv.
Mindre charmigt hus till salu.
bild
Kärlekstecken:

Semikolon är ett mellanting mellan komma och kolon som summerar det som står före; semikolon är bra och användbart.
Jag tänker på semikolon och som alltid när man tänker på någonting stöter man på det överallt.
På den kulturella website jag läser varje dag, skriver en av New York Times bloggare om sin kärlek till semikolon:
Bloggaren är före detta fan till den före detta kultförfattaren Kurt Vonnegut som förbjudit användning av semikolon. Ett förbud som bloggaren följt till den dag han upptäcker Isaac Babels utsaga om punkten:
”Ingen projektil kan träffa hjärtat med så förlamande kraft som en punkt satt på rätt ställe.”
Bloggarens upptäckt av punktens betydelse leder fram till upptäckten av, och kärleken till semikolon.
”Ett semikolon används för att skilja delar av en mening, där ett kommatecken är för svagt, men sambandet för starkt för att göra separata meningar av delarna.”
Grammatikens beskrivning av semikolonets funktion blir, för bloggaren, till en vacker och psykologiskt värdefull insikt:

”Inget annat skiljetecken fångar så tydligt våra tankars flytande och solida, våg- och partikelmässiga beskaffenhet.”

Andningen i texten:

Ett sätt att känna var skiljetecknen ska placeras och vilka skiljetecken som ska väljas är att läsa ett stycke högt. Gå fram och tillbaka och deklamera det du har skrivit.
Det är på andningen det känns.
Punkt, komma, tankstreck, kolon, semikolon.
bild
Ändringar i praxis:*/

Regler för användning av skiljetecken ändras.
När jag gick i skolan var man tvungen att sätta kommatecken före som. Ett som utan kommatecken före och uppsatsen blev underkänd.
En annan anledning att underkänna en uppsats var Missuppfattat ämnet.
Hade det här varit en uppsats hade jag fått underkänt direkt för att jag dragit in Missuppfattat ämnet i ett kapitel om skiljetecken.

*/ Praxis=vedertaget bruk.
bild
Utropstecken: (!)

Utropstecken används för att förstärka och understryka det som står, utropstecknet säger: ”Titta på det här, hör på mig, läs!”

Utropstecknet är ett tecken på att meningen är misslyckad; att utropstecknet behövs betyder att meningen inte är tillräckligt uttrycksfull i sig själv.

Utropstecknet efter SÅ GÖR JAG! har fått vara kvar som i förhoppningen att få blivande läsare att köpa boken inbunden till fullpris så jag får royalty, köpa för att de blivande läsarna tänker, var och en och allihop tillsammans:
”Aha! Konsten att skriva, så gör hon! Det var värst, den boken måste jag köpa till alla jag känner som bara skriver utan att veta hur man gör.”

Undantag:
I SMS och e-post är jag generös med utropstecken.
Korta meddelanden måste vara tydligare än det långa meddelande som en bok är.
I SMS och mejl slösar jag på utropstecken och versaler, stora bokstäver för att understryka det viktiga.
Jag sätter inte in glada eller ledsna så kallade smileys och andra emojs för att signalera att jag hänger med.
Den sortens trendiga teckenspråk kommer och går så fort att när jag lärt mig att effektivt hantera emojs, är trenden redan över eller jag är död.
bild

Inlagd 1/11/2015, kl 05:34 | Vetenskap

Sorg 8 januari 2014

bildbildbildbildbild
Döden kräver en högtidlighet som den inte har gjort sig förtjänt av.
Döden kräver en respekt som den inte är värd.
Döden har ingen humor.

Dylan Thomas skrev :
»Rage rage against the dying of the light.«
Döden är inte värd det raseriet.
Döden är dum.

Det här med att den som gudarna älskar dör ung!
Ännu ett argument mot gudligheten.
Att dö ung och dum, vilket öde.
Det är livet som är högtidligt, som kräver respekt.
Ingenting annat än livet.

En krokus, ett snabbköp, en fluga. Mossan på en mur, alla saker som måste hållas efter för att fungera.
Vartenda dammkorn.
Alla sinnen som uppfattar att dammkornet flnns.

Av stoft är du kommen – låt gå.
Stoft ska du åter bli – aldrig i livet.
bild

Inlagd 1/8/2015, kl 12:28 | Katastrofer

DEN SÅ KALLADE TVÅSAMHETEN

bild

Det finns inga människor jag beundrar så mycket som människor som lyckas leva tillsammans i livslånga förhållanden utan att deformeras – förminskas, knycklas ihop, slipas ner, plattas till, planas ut.
Livskamrater som kan bevaka gränsen till sig själva i ett samlivs gränslösa intimitet.
Personer som kan förlåta utan att förminska den förlåtne eller sig själv.
Människor som klarar av att behålla sin natur och sina egenheter i så kallad tvåsamhet, som kan leva fria tillsammans utan att förlora den del av sig själva som de behöver bäst.


Inlagd 1/7/2015, kl 08:31 | Kvinnor och män

Biverkningarna

bild
Några biverkningar jag riskerar få av mediciner jag ordinerats.

Nedsatt vakenhetsgrad
Medvetslöshet
Nedsatt kräkreflex.
Postoperativt delirium
Patologiskt skrattande
Kliande av sig själv – self scratching
Restless legs
Självmord
Oåterkalleligt håravfall

Observera att spår av dessa läkemedel kan upptäckas i håret så långt bakåt i tiden som ens längsta hårstrå har vuxit.

Symptom på överdos:
En onykter uppsyn
Förvirring
Medvetslöshet
Om du har överdoserat, sök akut medicinsk vård.




Inlagd 1/6/2015, kl 09:19 | Hälsovård

FASA


Fasan för att jag en dag inte ska intressera mig.
Inte det att jag – jag som i jag – inte ska intressera mig längre, men att jag en dag ska vakna och inte bry mig om någonting mer.
Fasan för att bli en åldring som inte bryr sig om någonting.
bild

Inlagd 1/4/2015, kl 09:28 | Framtiden

Blinka lilla stjärnaångesten


Ångest är en femtiotalskänsla som kommer då och då.
I alla hyreslägenheter jag bott är det alltid någon som övar piano och alltid på samma nybörjarnivå.
Blinka lilla stjärna där, lika fel och falskt år efter år.
Man vet aldrig när övandet ska komma och inte hur länge det ska hålla på.
Bara att den som övar aldrig kommer någon vart.
Blinka lilla stjärna och ångesten kommer som ett skott.

Inlagd 1/4/2015, kl 07:59 | Känslor

Sardinen på tunnelbanan

bildbildbild

Sardinen på tunnelbanan.

Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen.
Jag vill inte borsta mig med den där tandkrämen. Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan.
Jag känner inget behov av det där toilettpapperet. Jag är inte intresserad av den där försäkringen. Jag tänker inte övergå till ett annat cigarettmärke.
Jag har ingen lust att se den där filmen.
Jag vägrar att stiga av vid Skärholmen.
Sardinen vill att burken öppnas mot havet.

Inlagd 1/3/2015, kl 06:39 | Litteratur

DET HAR BLIVIT KONSTIGT I INLÄGGEN HÄR NEDAN


De senaste inläggen ligger inte sist.
Det finns flera nya små inlägg nedanför dikterna på den blå linjen.

Felet verkar ha rättat till sig av sig självt.
INTE för att jag har dragit ur sladden eller startat om datorn som datasupporten säger på det nedlåtande sätt många har mot gamla damer som inte alls är tekniska idioter allihop.

Inlagd 1/1/2015, kl 05:50 | Vetenskap

SEGREGATION STOCKHOLM

bild
På Stureplan går Stureplansprofilerna i avlånga skor, unga män i trånga kostymer och klockor som signalerar att med de här avlånga skorna, i den här trånga kostymen och med den dyra klockan går en som har pengar, som kan pengar.
Unga kvinnor vinglade på platåskor och bärande hundar, små som råttor, i famnen.

Stureplansprofilerna finns bara vid Stureplan, på Hamngatan och NK.
Vid Sergels torg tar de slut.
Vid Sergels torg går en gräns som Stureplansprofilerna aldrig överskrider.
På andra sidan Sergels torg, utanför Åhléns, på Drottninggatan syns aldrig en Stureplansprofil.

De som går på andra sidan om Sergels torg är ett annat folk. Inga Stureplansprofiler i trånga kostymer och avlånga skor, inga anorektiska unga kvinnor i platåskor med hundar små som råttor.
På andra sidan om Sergels torg går, förutom turister med skoskav och matsäck, stabila kvinnor i svepande kläder och deras barn, deras män. Och om en man på Drottninggatan har kostym är kostymen påsig och gubbig och skorna ingångna.

Det är vid fontänen med glaspelaren på Sergels torg som gränsen går, en gräns lika tydlig som en säkerhetskontroll på en flygplats och lika hård.
Det är bara det att säkerhetskontrollen inte kommer utifrån, den kommer inifrån dem på andra sidan om Sergels torg, de på Drottninggatan och utanför Åhléns.

Det finns inga förbud för Stureplansprofiler att korsa Sergels torg och strosa iväg neråt Drottninggatan.
Det bara händer inte.

En Stureplansprofil skulle aldrig utsätta sig för Drottninggatans vimmel, att gå där obekräftad i sin trånga kostym och de avlånga skorna bland okända med helt annan normalitet än den vid Stureplan.
Att vara en främling, så nära och ändå så långt ifrån.

De som hör hemma i vimlet på Drottninggatan skulle precis som Stureplansprofilerna kunna slå sig ner på Sturehof eller handla på NK om de har råd.
Men det gör de inte.

Det är inga yttre lagar som styr det.
Det handlar om självbevarelsedrift och hur skyddad du är bland dina likar i välkänd miljö.
Du är tryggare bland de dina på Drottninggatan och inte sådan kuslig utanförkänsla som på Stureplan eller på NK:s tesalong.
Och samma sak fast omvänt för Stureplansprofilerna.

Inlagd 12/31/2014, kl 10:02 | Verkligheten

DIKTER FRÅN DEN BLÅ LINJEN

bild

SOM EN FRANSK DIKT

Du böjer dig inte för bödeln, flicka?
Nej, jag böjer mig inte

Så du böjer dig inte för bödeln längre?
Nej, jag gör inte det

Jag trodde du böjde dig?

Det var förr när flickorna gick krökta som virknålar
Om jag böjer mig vem är jag då?

Flickan bärs från galgbacken i två raka bitar


SÖNDAGAR FÖRR

Det regnar och allting är stängt
Allt är stängt, säger du

Inte på mina perronger, älskling
Ryssen med dragspelet spelar Kalinka och tågen har gått
bild

KÄRLEK

Det personliga är kärlek
Det är inte som kärlek
det är det som är kärleken

Kärlek vad är det?

Kärleken är att jag vill att du finns

bild
EN DAG ÄR ALLA GALNA

Du som jag berusad av undergång
En dag är det så
Ge dig hän åt det
Ge dig hän

Vissa dagar är alla galna, sa jag
Galen blick och sinnet slår slint

Det skenar

Vissa dagar kan vad som helst hända
Ytterkläderna slits av och naglarna
Allting kastas av
Så får man resa naken en dag till

Rör mig inte
för då dör jag

Dö på bara

Begravningen – hur den ska vara?
Våldsam och sorgfri
befriande

Under jorden är det alltid ljust
Lukt av måne och mull, kabbeleka
Allt är närmare kärnan här och magneterna

Spärrvakterna med sina gränslösa leenden
Neråt och ännu mer ner i betongen
Det trodde du inte att du skulle leva lycklig
just här
just nu

Den som inte har något att förlora är
fruktansvärd
Fri
Utan där
Utan för

Meddelande till trafikanterna på den blå linjen
Den som inte är sig själv är ingen

bild


Inlagd 12/30/2014, kl 12:53 | Litteratur

NÄ NU!


De senaste inläggen här på finistere lägger sig inte i rätt ordning.
De sista kommer inte först.
De bara tränger sig in efter dikterna från den blå linjen och Utdrag ur den sista loggboken #2

Jag har inte ändrat något.
Man har aldrig det.

Inlagd 12/30/2014, kl 08:25 | Vetenskap

DU VET ATT DU ÄR GAMMAL NÄR


Du vet att du är gammal när det som kommer upp när du träffar gamla vänner är tänder.
Tandhalsar, kronor och stift, titanskruvarna i käkbenet, de smärtsamma kostnaderna.

Mitt enda tandproblem är att jag har en tand som migrerar. Det var tandläkaren i staden där jag bodde efter Finistère som konstaterade det.

"Er tand migrerar madame, och det är ingenting att göra åt."

Inlagd 12/30/2014, kl 08:23 | På anslagstavlan

DET FANNS INGEN SPELLCHECK PÅ JANE AUSTENS TID


Jane Austen kunde inte stava.
Jane Austen var usel på grammatik.
Vad är det nu frågan om?
Ingenting, det är litteraturteoretiker som letar fel för att profilera sig.
Något måste de ju göra när de ändå aldrig kan skriva som Jane Austen.

Inlagd 12/30/2014, kl 08:15 | Litteratur

JAG LÄSER


Jag bor i Sverige men det franska språket har jag kvar, jag läser de sista sidorna i Les éclairs, tredje delen av Jean Echenoz romantrilogi baserad på märkvärdiga levnadsöden. Jag försöker få något svenskt förlag att ge Echenoz romantrilogi men inte.

Första romanen, Ravel, utspelar sig under kompositören Ravels tio sista år.
Andra boken, Courir, (Springa), är om den tjeckiske löparen Emil Zatopek.
Och den tredje Les éclairs, är baserad på Nikolai Teslas öde, mannen som uppfann radion, telefonen, datorn, internet, missilen med mera, men det enda han fick erkännande för under sin livstid var upptäckten av att växelströmmen ger mer energi än likströmmen.
Tesla, min Tesla och nu dyker han upp överallt, elbilen Tesla, Tesla min vän

Inlagd 12/30/2014, kl 00:00 | Litteratur

Utdrag ur den sista loggboken #2


"Och ett skepp med sju segel och med femti kanoner ska försvinna med mig."

Jag känner ett ovanligt intelligent och motoriskt begåvat barn, en blivande Einstein, ett basketproffs och jag frågar som vuxna gör.
- Vad ska du bli när du blir stor?
- Ingenting, svarar barnet.
Jag känner mig befogat tillrättavisad och lovar mig själv att aldrig fråga något så dumt igen.

Barnet har varit på semester med sina föräldrar.
Jag frågar på vuxnas vettlösa vis:
- Vad var roligast?”
- Ingenting” svarar barnet och rättar sig blixtsnabbt:
- Jag menar allting.

Inlagd 12/25/2014, kl 01:59 | Bodil

Utdrag ur den sista loggboken


"Och ett skepp med sju segel och med femti kanoner ska försvinna med mig."

Det kan vara skrivet julen 2012 men det gäller än. Så vitt jag vet.

Det är julafton, jag tror inte på gud och Jesus föddes inte på julafton, men jag firar jul lika mycket som alla andra icketroende svenskar.

Efter julfirandet med min familj går jag ner med soporna och skrovet av en kalkon, soprummet är fullt, jag får gå till de allmänna sopkärlen, råttor ränner runt och någon har sett en grävling där.
Jag hör andra julfirare prata med varandra, platta röster och klagande ton.
”Ja, det gick väl bra.”
”För den här gången ja.”
”Ja för den här gången.”

Världens mest bortskämda folk och alldeles hopplöst.

Inlagd 12/24/2014, kl 10:03 | Helger

GOD JUL

bild
En jul i Hanoi 1996
Jul i Finistère
Jul här
Jag älskar jul. Slå in paket. Vad som är i paketen inte lika viktigt som paketen, japaner dömer givaren efter paketet, inte efter gåvan. Inte dömer som i dömer - det låter inte japanskt, men i alla fall lägger noga märke till.
Japaner kan göra fantastiskt vackra paket utan tejp.
De bara viker.
En sak är säker och det är att jag inte är japan. Har inte ens varit i Japan. Vet inte hur japaner firar jul. Men smakfullt är det garanterat.
bild
Jul i köpcentret i Pays-de-la-Loire


****************************************************

GOD JUL OCH ALLA MÄNNISKOR EN GOD VILJA

Inlagd 12/23/2014, kl 07:56 | Helger

Trängsel i huvudet


Jag har så mycket jag vill skriva här, men det är som alltid när det blir för trångt, kaos, allihop i en hög och de bästa idéerna hamnar underst och det är ändå aldrig de bästa idéerna som blir de bästa texterna.

Någonting kommer att komma, jag vet det, jag vet bara inte när.
Jag kanske tar något som redan finns.
Som det här från 2005:

Vilse är mitt sätt att komma dit jag ska.
En gång på väg från Stockholm till Finistère tog jag fel avfart på Autobahn och hamnade på en gågata i Hamburg mitt i en demonstration mot genmanipulerad majs.
En gång blev jag tagen av polisen i Lund för att jag körde för sakta på gågator och vändplatser. Poliserna hade följt efter mig i en timme för att bedöma om de behövde kalla på förstärkning innan de slog till.

Det här med lokalsinne, det är ju ett lokalsinne som styr när man åker åt ett håll och ett helt annat när man åker tillbaks.
Att komma från där man kommer ifrån är en helt annan sak än att åka tillbaks från motsatt håll.
En rondell är inte samma rondell när man kör i motsatt riktning mot förra gången, allting är tvärtom.
Byggnaderna vid sidan av vägen är inte på samma sida som förut, allting är förskjutet, fel.
Höger är inte höger, vänster är inte åt vänster, ingenting stämmer.
Jag vet aldrig hur det kommer att sluta och var. Det är som livet och inget att göra åt.

Inlagd 12/4/2014, kl 08:07 | Bodil

SÅ GÖR INTE JAG

bild
SÅ GÖR JAG står det men det gör jag inte för jag kan inte skriva, har glömt hur det gick till.
Jag är en som skriver, det är min identitet och när jag inte kan skriva finns jag inte.
Det står en vålnad vid mitt tangentbord, ett spöke, en förtätning av intighet.

Inlagd 11/29/2014, kl 03:02 | Bodil

Blir galen på (känsliga personer varnas)

bildbildbildbild
Jag blir vansinnig på falsk post, reklambrev som låtsas vara riktiga brev och som verkar ha riktiga frimärken och handskriven adress.

Så tittar jag närmare, det ser ut som ett personligt brev, kuvertet är rött, någon vän som är ute i god tid med julkorten, men så upptäcker jag att det inte är ett äkta brev, den handskrivna adressen är tryckt och frimärket är inte ett riktigt frimärke, den här gången är det Svenska Postkodlotteriet som är ute för att lura och bedra, inte bara mig och andra adressater, utan också min brevbärare (som jag älskar) för att han måste bära runt med det och dela ut för att skyltarna med INGEN REKLAM gäller bara för det som är uppenbart reklam.

Om Svenska Postkodlotteriet inbillar sig att de kan idiotförklara mig/oss med sina fuskbrev med låtsashandskriven adress och numret på lägenheten och falskt frimärke är det dags att byta inbillning.
Lägenhetsnumret! Vilka register har Svenska Postkodlotteriet fritt fram att rota i för att få tillgång till och skriva ut numret på min lägenhet på kuvertet som jag kastar i pappersinsamlingen utan att tänka mig för, det är alltid offret för övergreppet som ska tänka sig för, och nu kan de proffsbrottslingar som härjar i vårt hus bara trava in och ta min iMac med alla mina oskrivna böcker, mina böcker och en akvarell som föreställer Tom Waits.

Även om svenskar är chockerande flata inför allting som är fel, bara suckar och gnäller typiskt, ändå, även om svenskar inte säger ifrån - det kan väl inte vara bara jag som blir galen på den här falskpostbombningen av sluga organisationer som Svenska Postkodlotteriet?

Vore det 1917 i Ryssland eller 1789 i Frankrike skulle det bli revolution, det skulle bli folkuppror mot de falska breven, giljontiner skulle dammas av, huvuden i Svenska Postkodlotteriet skulle rulla som rödkål från och med nu och fram till Tjugondag Knut.

Men ser man det så är det kanske ändå bra att vi är så mesiga i Sverige?

Inlagd 11/27/2014, kl 07:44 | Bodil

Plastpåsarna

bild
Kommer inte ihåg varför isbjörnen som behöver räddas får representera allt som måste räddas men gjort är gjort.
Vi måste rädda isbjörnen, nordpolen, hela jorden och de flesta av människorna.

När jag bodde i Frankrike fick jag veta att Korsika har förbud mot att kasta plastpåsar i havet.
Korsika!
Som gäller för att vara en sådan rövarö.
Länder som infört restriktioner, förbud, krav på att plasten ska vara återvinningsbar och så vidare är bl a
Danmark
Irland
Italien
Frankrike
Haiti
Quebec
Bangladesh

Sverige då?
Var är Sverige, jag hittar inte Sverige på den rättrådiga plastpåselistan från franska Wikipedia där uppgifterna om hur världens länder hanterar les sacs plastics finns, när sjönk Sverige från överst på listorna till att inte ens vara med, när hände det?
bild

Inlagd 11/19/2014, kl 09:59 | Kritik

Jag älskar att städa

bild
Hade jag kunnat göra rutavdrag för alla timmar jag städat och städar hade jag varit rik.
Inte för att jag förstår hur det skulle gått till.
Jag skulle ju först varit tvungen att fakturera mig själv för städtimmarna, lägga på moms men först ta reda på om det är momsplikt för städjobb, sedan fixa det där med rutavdraget som jag inte alls vet hur man gör för att få det, vilka blanketter som krävs och hur de ska fyllas i, och till sist betala mig själv för städningen och bli rik.
Att resonemanget inte går ihop är ännu ett bevis på min livslånga oförmåga att bli rik.

En gång var jag rik i två år.
Det här var på den tiden man kunde bli rik på en normal roman, det var innan man var tvungen att skriva tio böcker på raken med samma försupna poliskommissarie med samma säregna musiksmak och bristfälliga privatliv. Eller självutlämnande romaner om ens vidlyftiga sexualliv om man var kvinna eller bara utlämnande typ Knausgård.
Jag skrev en normal roman och blev rik, jag var ung, jag såg bra ut och fick bekräftat vad man måste ha varit med om för att förstå.
Att det är bättre att vara rik och se bra ut än att vara fattig och ful.

Inlagd 11/15/2014, kl 05:43 | Bodil

November

bild
Novembervänner. Finns inte så många. Jag är en. Det behövs bara en.
Jag är ingen novembervänsorganisation. Alltså - mig kan ingen organisera om.
Jag säger det för att jag ser hur det organiseras om omkring mig och hur trötta mina vänner är, de som jobbar i organisationer där det organiseras om helt besinningslöst hela tiden.
Mina vänner orkar knappt med sina jobb för att de måste hänga med i alla omorganisationerna.

Omorganisationer som sker uppifrån fungerar inte.
Bara den som vet hur organisationen fungerar på markplanet vet vad som behöver organiseras om och vad som fungerar som det är.
Ändå organiseras det om uppifrån oavbrutet.

Bara för att jag är en organisation som bara består av mig, betyder det inte att jag inte vet hur det går till annorstädes.
Annorstädes? Väldigt ålderdomligt ord, men jag kommer inte på något bättre. Jag är väl ålderdomlig, men har yngre vänner, vänner i alla åldrar som jobbar i organisationer där det tokorganiseras om så att inte ens de som satt igång omorganisationerna kan hålla reda på vad det är som gäller.
bild

Inlagd 11/14/2014, kl 10:47 | Bodil

Sjukhus


Varför heter det sjukhus om det är meningen att man ska bli frisk där?

Tarmvred igen.

Det bästa med akut sjukdom är ambulanspersonalen. Om ambulanspersonalen styrde Sverige skulle tågen rulla, skolorna vara toppklass och vården utan kritik.

Nästan 7 timmar en vardagkväll på akuten och alla jämrar sig lika mycket som jag.

Friska människor säger ibland "det önskar jag inte min värsta fiende".
De har antingen aldrig varit sjuka eller har inga värsta fiender värda namnet, friska människor fattar ingenting.
Jag vet för att jag har varit en.



Inlagd 11/12/2014, kl 07:40 | Bodil

Hittade en gammal text som innehåller allt


Det gäller att vara varse det som är. Att lägga märke till det, att märka ut i sitt medvetande det som i varje ögonblick aldrig har funnits förut.

Förvånad över ljuset, hur det skiftar, att det skiftar - att aldrig ta någonting för givet.
Kroppen, huvudet och hjärtat, fötterna, magen, miraklet som är en mänsklig kropp, de kilon som utgör min fysiska tyngd - att alltihop finns.

Att det är möjligt.
Att vad som helst kan hända, att det oväntade ännu inte hänt.

Allting sker för första gången, det är alltid den första dagen, det första barnet, den första kärleken.

Vi har aldrig gjort det förut.
Ingen har det.

Allting är nytt.
Havet är nytt varje dag och himlarna.
Att vara död är att inte längre vara här.

Jag är här.

Inlagd 11/8/2014, kl 10:27 | Bodil

Alla Helgons Helg är över

bild
Jag ville skriva om alla mina helgon, mina människor som hållit mig vid liv det här året. Jag ville räkna upp dem en och en, namn och personnummer, längd och specifik vikt, deras respektive goda handlingars obeskrivlighet och att om alla på hela jorden vore som mina människor och jag också skulle det inte sitta tiggare var tionde meter i en av världens mest priviligierade världsdelar, världsdelen Sverige.
Men jag fick inte ihop det.
Lika bra det, det hade ändå blivit för privat, namesdropping och internt.



Inlagd 11/3/2014, kl 12:07 | Verkligheten

The Bertil Theme


Jag tänker på Björn Isfält, Sveriges störste filmmusiker genom tiderna, Björn Isfält som gjorde musik till mina första barnprogram i TV och
till En kärlekshistoria av Roy Andersson.

Att jag väljer En kärlekshistoria, The Bertil Theme den här allhelgonahelgen beror på att en av alla mina otroliga vänner som höll liv i mig från oktober 2013 och till nu, heter Bertil.
När jag inte kunde äta någonting, inte ville ha någonting, det gick inte, jag vägde ingenting, men då kom Bertil med ostkaka från Hötorgshallen och små fina köttbullar, värmde i mikron, lade upp på två fina små fat och serverade mig där jag satt som en mumie vid matbordet.
Och jag kunde äta upp det.
Jag åt upp.
Bertil är en av mina vänner som såg till att jag inte dog, jag har känt honom alltid och kommer aldrig att okänna honom så länge jag finns.

Inlagd 11/2/2014, kl 10:17 | Sverige

Bodil

Köp! »Så gör jag: Konsten att skriva«

Omslag

Köp! »Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag«

Omslag

ENLIGT BODIL MALMSTEN
www.bodilmalmsten.se

Kategorier
Sök den här bloggen

Statistik

Den här bloggen har för närvarande 2679 inlägg i 47 kategorier.

Bloggtoppen.se