Vad ska jag säga på Bokens dag i Göteborg?
Vad ska jag läsa? Hur ska jag se ut? Hur ska jag klara det? Hur ska jag kunna stå där och inte tappa boken, inte tappa koncepterna, inte ramla omkull. Gå fram till mikrofonen, gå tillbaks – hur ska jag gå?

Den första gången jag läste offentligt i större sammanhang var på Dramatens Lilla Scen, det var många författare som läste och för mig var det första gången. Jag hade klätt upp mig så mycket det gick, en stor vid sidenkjol av ett märke som hette/heter Naf-Naf, högklackade skor. Och de var högklackade.
När det blev min tur hade jag sådan yrsel att jag inte har en aning om hur jag tog mig in på scenen och fram till mikrofonen. Men jag minns att när jag stod där och klamrade mig fast vid mikrofonstativet klapprade mina knän så mycket att min röst inte hördes.
Och på den vägen är det.
Försök inte trösta mig för det handlar inte om det, det är inte synd om mig, jag har bett om det och nu står jag här.
Och skyndar jag mig inte nu så kommer jag att missa tåget och om det är något jag aldrig gör så är det att missa ett tåg.