En ganska bla bla bla-artikel från The Economist.
Det musiken är och gör kan ju inte sägas, det är ju det som är musiken.

Men att en språkteoretiker som Steven Pinker vid Harvard har beskrivit musik som auditory cheesecake och påstått att om musik inte längre funnes så skulle det inte spela någon roll, det är så tossigt att jag hoppas att någon är så vänlig och framför till Steven Pinker vid Harvard att musik är musik och inte någon umbärlig auditory cheesecake.

I artikeln nämns också två svenska pionjärer på musikforskningsområdet, Patrik Juslin, Uppsala universitet och Daniel Vastfjäll (det står Vastfjall men jag tolkar det med prickar över fjall) som har identifierat sex olika sätt på vilket musik påverkar känsla.
När jag får tid ska jag sätta mig lite bättre in i det där, tills vidare lyssnar jag på Glenn Gould och tidvattnet.