"Så länge det fula lärkträdet står kvar."
Det låter som en diktrad men det var vad jag tänkte när jag passerade lärkträdet för att köpa tidningarna.
DN fanns inte.
"Är den slut?"
"Nä den kom inte igen."
Väldigt lättsinnigt av DN när papperstidningarnas försäljningssiffror rasar.

Expressen hade kommit.
Med en rolig och bra artikel av Gunilla Brodrej.
En annan skärpt skrivande kvinna i telefon häromdagen:
"Jag är så trött på alla de här kulturgrabbarna som runkar i ring."
Eftersom jag är så pryd är jag osäker på det exakta ordvalet, det lät som ett uttryck jag borde ha känt till men kom som en liten chock på min trumhinna.
Men visst.
Den arga unga kvinnan har rätt.
Gubbar, grabbar, de håller ihop, det tar aldrig slut.

På ICA för att hämta paket, det visar sig att paketet inte finns på ICA, paketet ska hämtas på Tegeluddsvägen 3 eller 31, det syns inte på den otydligt utskrivna avin.
"Önskas utkörning mot avgift ring - 771 33 33 10."
Utkörning utan utgift önskas, jag är redan rättshaveristiskt illa ute med skattekraven från Direction Générale des Finances Public och författarnas förbannade försäkringskassa, Agessa.
Yrsel och ont i magen.

Metro är gratis, jag läser: "Trenderna som tar över ditt hem.
Trä, utflippat och grått."
En person från något som heter Trendgruppen säger:
"Helt plötsligt kommer trämöblerna tillbaka.
Och då pratar jag också om träsorter som vi svenskar tidigare ryggade tillbaka för, alltså furu."
Att vi svenskar tidigare ryggade tillbaka för furu, det visste vi inte.
Och om det är någonting som aldrig har varit så ute att det plötsligt måste komma tillbaka är det en trämöbel av Carl Malmsten.
Carl Malmsten är ständigt trendig, klanen Malmsten regerar, så är det med det.
Alla fick påsar på Malmsten/Monoclepartyt.
Monocletygpåsar med Malmstenpresent i hundra procent trä.

Promenaden slut, jag går in i huset där jag bor c/o på 5 1/2 trappa.
Att hissen står i väntan på lagning är bra, man vill ju inte störta ner i hisschaktet eller betala för stegmaskin på ett gymnastikinstitut.