Jag har börjat skriva en dikt. Det hände för några veckor sedan. Inte för att jag vill det, absolut inte.
Jag tycker inte om dikter.
Jag är en ex-poet.
Jag tycker det är patetiskt när författare tar på sig sina seriösa mössor och säger att de skriver av ett tvång inifrån.
Jag skriver för att jag inte kan hjälpa det.
Det är en åkomma som jag inte kan komma åt.
Jag hatar ordvitsar.
Koltrastarna stör något förskräckligt och klirrandet av besticken på pizzerian bredvid porten, pizzapatienternas skrikande sätt att kommunicera.
Jag är allergisk mot det här med våren.
Grönsaker.
Att man måste leva på grönsaker för att komma i sina baddräkter.
Jag vet inte när jag hade en baddräkt sist.
Jag har en baddräkt men jag sätter den inte på mig. Den är blå med långa ärmar och långa ben - ett märke som heter Speedo, man ser ut som Spider man fast tjock, det är en tävlingsbaddräkt, vinst varje gång.

Det här med grönsakerna.
Gröna ormar.
En period av mitt så kallade liv bodde jag i Stureby och livnärde mig på små gröna plockgodisgrodor, nu när jag bor inneboende på ett helt annat ställe är det de sega ormarna.
Om man petar undan de röda, de gula och de orangefärgade och bara tar de gröna.
Så äter man grönsaker.

Ibland känns det verkligen som om jag vill gå till veterinären och be om en liten snäll spruta så jag får somna in.
Några månader.
Åtminstone tills bröllopet är över.
Vi måste alla komma i våra bröllopsklänningar.