Det har varit påsk i Stockholm, långfredag, uppståndelse.
Jag är för trött för att trycka ner bokstäverna på tangentbordet, det enda jag orkar är att tacka alla människor utom några stycken.
Jag vill tacka Dramaten, ensemblen på Tryck Stjärna och De sammansvurna, teatercheferna Staffan – Staffan Valdemar Holm och Staffan Rydén, jag vill tacka publiken på Lilla Scenen.
Jag vill tacka recensenten Paul Binding i The Guardian för recensionen av The Price of Water in Finistère.
Jag vill tacka alla i Stockholm som kommit fram till mig och varit vänliga, särskilt dem på buss 2 mellan Stureplan och Vanadisvägen.
Jag vill tacka Thomas, Nils Mejer, Ilona, Anne, Peter, Grazyna, Gunnar, Irene, Maria, Per, Ylva, Björn, Helene, Barbro, Bernhard Baker, Arne, Peter, Yngve, Eva-Maria, Marit, Kerstin, Yvonne, Susanne, Ulf, Albin och alla andra som mailat till mig samt dem som fastnat i snuskfiltret.
Jag är för trött för allting utom Sopranos och att läsa.
Pia Juul. Dengang med hunden. Danska korta noveller. Tiderne skifter.
Hari Knuzru. Transmission. Datavirusromantik. Penguin.
Andrew Miller. The Optimists. Krigsfotograf efter Rwanda. Hodder and Stoughton.
Fruktansvärt rolig artikel om Susan Sontag av den lesbiska författaren Terry Castle, det är inte jag som säger att hon är lesbisk groupie till Susan Sontag, det står i artikeln på webben. Fast bättre formulerat.
När jag kom till Stockholm den 17 mars var jag framme vid säsong fyra av Sopranos.
Den fanns bara på NK för 1239:- Ettusentvåhundratrettionio svenska kronor för en DVD-box som man kan få för 34 Euro på Amazon?
Javisst.
