jag är i Stockholm. Det regnade och var varmt när jag kom till Arlanda, arton grader klockan elva på kvällen, en halvtimme försenad.
Det som hände var att planet gick ner, studsade mot landningsbanan, nuddade marken med stjärten och vände rätt upp i luften igen. För att sedan cirkulera ovanför flygplatsen i en halvtimme. Den där halvtimmen när man ser flygplatsen brinna och bomberna explodera, när flygplanet sprängs i luften, när man vet att ens liv är slut och att man inte har något liv efter detta att kvittera ut.
Trettio minuter i luften, där gick ens liv och jag har inte skrivit något testamente.
Vad jag saknade mest från mitt liv under de där trettio minuterna?
Dem jag älskar och deras ansikten.
Regn på takfönster, regn på syréner, regn på havet.
Välskrivna böcker.
Dåliga filmer på DVD.
Fynd i klädbutiker.
Min trädgård och mina grannar i Bretagne, min parfym, min bil, allt som är mitt och som skulle tas ifrån mig om cirkulerandet ovanför Arlanda aldrig tog slut.
En av de dåliga filmerna på DVD, Heaven, slutar med att de flyende unga älskande stjäl en helikopter och flyger rakt upp i himlen tillsammans.
Det vill inte jag, jag vill vara på jorden och så blev det.
Planet gick ner, piloten tackade för att vi passagerare varit förstående, jag gick ut i regnet och steg på flygbussen.
På bussresan in till Stockholm blev jag bekant med en indisk man, jag säger inte hans namn eftersom det var ett privat samtal.
Vi kom att tala om vilka vi var, vad vi gjorde och vilka problem som upptog oss.
Han berättade om hur det var för honom som invandrare i Sverige, han har tre jobb samtidigt.
Jag berättade om mina eviga problem med att vara anhörig till en människa som inte får den vård han behöver.
Vi var överens om att man måste hjälpa varandra, men vi kom inte på exakt hur.
Om det är någon som vet – skriv det i gästboken här på hemsidan.
Några tips:
Det är ett tag sedan jag rekommenderade några böcker. Därför vill jag nu rekommendera allt av Ryzsard Kapuscinski, världens bäste rapportör av hur det står till i den så kallade tredje världen och därmed också i värld ett och värld två. Ett par av hans titlar:
Fotbollskriget (1998). Den som inte är fotbollsintresserad ska inte avskräckas av titeln. Som alla märkvärdiga böcker handlar den är om så mycket mer, Latinamerika, Afrika, att vara människa var man än är. Översatt till svenska av Anders Bodegård. Albert Bonniers Förlag.
Om övriga titlar just nu inte finns tillgängliga på svenska är kulturskymning och skandal. Tur att det finns bibliotek. För det gör det väl?
Den som kan och vill läsa engelska har tillgång till det mesta av Kapuschski i pocket. Börja med:
Another day of life, Vintage. Om hur det gick till när de portugisiska kolonisatörerna lämnade Angola. En lyrisk thriller. Sann.
I förordet till The Best of McSweeney´s, volume 1, en novellsamling med samtida anglosaxisk novellkonst, säger Dave Eggers om kärleken till vackra böcker: ”We think that books should be beautiful, and that, if they’re beautiful, people will be more likely to want to keep them.
We’re in love with the tactility of books, and we try to reward those readers who love to hold them, save them, lay them om the floor and look at them.”
De ”we” han syftar på är de författare som medverkar i Dave Eggers litterära tidskrift McSweeney’s – David Foster Wallace, George Saunders, Zadie Smith, Rick Moody, Ann Cummins och många andra.
Jag skulle kunna översätta citatet om kärleken till vackra böcker, men att översätta är ett mycket svårt och tidskrävande arbete.
Några DVD som jag rekommenderar, inte för att de är kvalitetsfilmer, men för att Benicio del Toro eller Nicole Kidman är med i dem.
Joyride. Tobey Maguire och hans kompis råkar ut för feministisk massmördare. Benicio del Toro spelar detective Lopez.
The Birthday girl med Nicole Kidman och Ben Chaplin, Nicole som kriminell rysk mailorderbrud. Regi: Jezz Butterworth (!)
The way of the gun. Svårsmält pangpang. Men tillräckligt mycket Benicio del Toro för att man ska stå ut. Juliette Lewis är hemsk som gravid.
